Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det inbördes kriget i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenstein möter oss icke här, men en Tilly, en Pappenheim. Desse äro allt för vigtiga personligheter, för att vi icke skulle egna dem en något utförligare behandling.
Johan Tserklas, grefve av Tilly – sådant var mannens fullständiga namn – var född i Lüttich i Nederländerna år 1560 och således vid denna tid redan en äldre man om sextio år. Han tillhörde en gammal adlig ätt, hvilken fortplantades af hans bröder. Sjelf förblef han ogift. Redan i sin barndom visade han håg för kriget och aflade sina första lärospår i Nederländerna. Derefter tjenade han i Ungern och utmärkte sig så, att redan kejsar Rudolf utnämnde honom till general vid artilleriet.
Sedan gick han i baiersk tjenst och utmärkte sig här genom en sådan kraft och omtanke i ordnandet af Baierns krigsväsende, att Maximilians soldater ansågos för de ypperste i Tyskland. I slaget på Hvita berget var det hufvudsakligen Tilly, som fästade segern vid de katolska vapnen. Han erkännes allmänt för sin tids störste fältherre näst Gustaf Adolf. Efter det nämnda slaget blef han befälhafvare öfver ligans här, och år 1623 upphöjdes han af kejsaren till riksgrefve, det vill säga han blef kejsarens omedelbara undersåte. Men då kejsaren ville ytterligare upphöja honom till värdighet af furste, gaf han kansliskrifvaren en betydlig summa penningar för att han icke skulle utfärda fullmakten.
Jemte denna blygsamhet, som allt sedan barndomen var ett utmärkande drag för honom, förenade han som menniska de bästa egenskaper. Hans oegennytta var stor, och vid sin död lemnade han föga efter sig, när man besinnar, hvilka tillfällen han haft att förvärfva sig rikedom. I sedlig renhet har han få sina likar. Han berömde sig af att aldrig hafva njutit af qvinnogunst, aldrig berusat sig af vin och att aldrig hafva förlorat en drabbning. Hans allvarliga sinnelag slog stundom öfver i hårdhet, synnerligast mot protestanterne, hvilka han hatade fullt ut lika mycket som hans herre kejsaren. Mot dessa visade han rent af grymhet.
Till sin yttre person var Tilly en man under medelmåttan, mager och torr. Hans breda och fårade panna omgafs af ett tunt, grått, alltid oordnat hår. De stora ögonen voro djupt insjunkna liksom kinderna, men näsan var lång och hög. Munnen pryddes af stora mustacher, hvilka liksom pipskägget voro något bättre vårdade än håret.
En fransk marskalk, som mötte honom i spetsen för hans här, beskrifver honom på följande sätt. Han red en liten grå häst och var klädd i jacka och byxor af grönt satin. Öfver den lilla, uppfästade hatten nedföll långt utåt ryggen en röd strutsfjäder. I ett två tum bredt axelgehäng hängde hans svärd, hvarjemte han förde en enda pistol vid sadelbommen. Då marskalken nalkades, trodde sig Tilly märka, att han fästade sig vid hans utstyrsel, och sade: "I finnen mig törhända något ovanligt klädd, och jag tillstår, att min drägt icke alldeles öfverensstämmer med bruket i Frankrike, men den är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
