Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stralsunds belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kejserliga brefvet och träffade general Prentslow i nordliga Brandenburg, strök denne med handen öfver brefvet och sade: »Sålunda vill jag göra med eder stad!» – betecknande dermed att han ville utplåna den från jorden[1].
Under sådana förhållanden måste främmande hjelp sökas, och Stralsund vände sig i detta afseende till både Danmark och Sverige samt till hansestäderna. Dessa sistnämnda voro dock icke numera, hvad de fordom varit, och det var vid detta tillfälle sista gången som deras makt anropades om hjelp. Konung Christian deremot sände i Juni en afdelning folk. Från Gustaf Adolf kom redan i Maj en läst krut, jemte ett vänskapligt bref till borgmästare och råd. Budbäraren som hade i uppdrag att tillika erbjuda svensk hjelp, hade ej fått medföra, blott genomläsa, sin instruktion, och skulle om han blefve tagen af de kejserlige, säga, att Gustaf Adolf ej visste sig vara i någon uppenbar fiendskap med kejsaren.
Allt utfördes riktigt, och med budet följde tillbaka ombud från Stralsund, hvilka inträffade i konungens läger vid Weichseln i Maj 1628. De klagade sin nöd för konungen och huru dem blifvit föreslagna vilkor, som värre voro än döden. »I denna stora fara» – skrifver konungen till sitt riksråd i Juni – »hafver Stralsund sökt oss, som varit ovisse, hvad vi skulle besluta, seendes på ena sidan faran af att ligisterne bemäktiga sig en sådan hammn vid Östersjön, och det vissa krig som efter Stralsunds öfvergång för Sverige skulle följa, men å den andra det polska kriget och de svårigheter, som här äro för hand. På sistone hafva vi utvalt det minst onda. Vi vilja ej låta Stralsund komma i kejsarens hand, om det af oss förekommas kan. Dermed vore Danmark och Sundet förloradt, och sedan kommer ordningen till Sverige, om ock faran för någon tid kunde afvändas. Huru skulle sedan vår flotta räcka till att hålla Sveriges, Finlands och Liflands kuster fria?»
Brefvet visar, huru stor vigt konungen satte på Stralsunds räddning. Vi böra nemligen påminna oss, att han ännu befann sig midt uppe i det polska kriget. Att han det oaktadt och ehuru Sveriges krafter genom långvariga krig voro hårdt medtagna vågade ett steg, som i sjelfva verket måste föra med sig vidt utseende följder, visar tillika, huru öfvertygad han var om den fara, som hotade Sverige från kejsarens och katolikernas sida.
I Juni kommo åtta svenska örlogsskepp, hvilka varit ämnade att enligt förbundet med Danmark förstärka Christians flotta, till Stralsund och ditförde så väl krigsförnödenheter som krigsfolk under öfverste Rosladin. Månaden derpå kom Christian med sin flotta och landsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
