Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stralsunds belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tusen man, hvilka dock åter inskeppades, när Lesslie något derefter kom med förstärkning från Gustaf Adolf. Denne hade befallning att låta Stralsunds eget tyska krigsfolk svärja trohetsed åt konungen af Sverige. Mera än trehundra danskar, som voro qvar i staden, skulle icke under någon förevändning der få qvarblifva. Vid Lesslies sida stäldes Nils Brahe att för honom föreläsa de skrifvelser och befallningar, som kommo från konungen. Den tappre Skotten, som sedan uppsteg till värdighet af svensk fältmarskalk, kunde nemligen icke läsa.
Märkeligt nog heter det i förbundsafhandlingen mellan Sverige och Stralsund, hvilken afslöts i Juni, »att staden Stralsund hädanefter skall beständigt förblifva vid konungen och Sveriges krona.»
I Juli månad kom Wallenstein sjelf framför Stralsund. Han var förbittrad öfver stadens hållning och den svenske konungen. För dennes uppträdande låter han i sina bref påskina ett förakt, bakom hvilket han sökte dölja sin fruktan för en konung, om hvars lycka han rådfrågade stjernorna. »Se till att vi blifva starke till sjös åt våren» – skrifver han till Arnim – »ty hvad som återstår att göra måste ske till sjös» – och tillägger: »Jag hoppas, att vi ännu skola uppsöka dem (danskarne) på deras öar; ty för svensken fruktar jag mig alldeles icke.» Samtidigt yttrade han till kurfurstens af Brandenburg förtrogne, grefve Schwarzenberg, då denne sammanträffade med honom i Frankfurt an der Oder, »att konungen af Sverige vore en furste, med afseende på hvilken man mera måste se på näfven än på munnen[1]; kejsaren kunde ej lida honom i Polen, och skulle han der göra ytterligare framsteg, så skulle han (Wallenstein), äfven utan polackarnes tillåtelse, med hundratusen man rycka honom till mötes och med Guds hjelp fördrifva honom.»
Staden Stralsund hade ett för försvaret beqvämt läge vid det af Rügen bildade sundet och var åt land på tvänne sidor omgifven af insjöar. Stadens trenne portar, Knieperthor, Triebseerthor och Frankenthor voro skyddade af dammar och förskansningar.
Dagen efter sin ankomst företog Wallenstein en stormning på tvänne punkter, hvarvid den svenske öfversten Duval blef tillfångatagen och Rosladin dödligt sårad. Striden fortfor hela natten och kostade de kejserlige 1,000 man, men förnyades dagen derpå, då ett hufvudverk framför Frankenthor på sydöstra sidan af den triangelformiga staden eröfrades. En mängd förskräckte borgare inskeppade sina hustrur och barn och skickade dem öfver till Sverige.
Nu var faran större än någonsin och åter visade sig söndringen mellan rådet och borgarena. Rådet ville underhandla, och Wallenstein instälde för en halftimma skjutningen framför den port, der ombuden gingo ut och in. Men rådet måste än en gång gifva vika för menighetens önskan att upprätthålla sin sjelfständighet, hvarutinnan denna numera styrktes af de svenske officerarne. Ett starkt och ihållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
