Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vid Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
September 1630 till rikskansleren. – »Men allt står
deruppå, att medlen äro allt för knappa, hvarigenom
folket blifver svårigt och sådana åtgärder vidtagas,
som eljest mycket bättre vore att inställa. Oordningen
blifver för stor och krigstukten ringare än hos
Mansfeld.... Här i landet är sinnesstämningen mycket
omvänd, och kommer mycket af krigsfolkets sjelfsvåld,
i det man huserar värre än i fiendeland. Och är
ingen annan orsak till allt än medellösheten.
Att stå utan penningar till folkets aflöning och till
de mångfaldiga utgifter, hvilka ständigt förekomma i ett land,
som måste behandlas skonsammare till och med än hemlandet,
var en svår sak, och lika svår var den att det oaktadt skaffa
underhåll åt hären. Största delen af de behöfliga matvarorna
måste hemtas från Ingermanland och Preussen, äfven
från Sverige samt från Danmark och Holland. Lägger
man dertill, att äfven de flesta behof för härens
utrustning i afseende på krigsförnödenheter fattades,
så finner man lätt, att Gustaf Adolfs första steg på
Tysklands jord föllo sig ganska tunga. Han gaf dock
ingen annan än sig sjelf skulden för det trångmål,
hvari han råkat. Grubbes ofvannämnda bref till
Axel Oxenstierna låter oss se konungen omgifven af
bekymmer, dock icke nedtyngd af dem, utan blickande
upp ur dem och öfver dem med samma mod och förtröstan
till sin heliga sak, som när han med två tomma händer
drog ut att värja sitt rike från danskarne, hvilka
stodo midt i hans land.
»När konungen» – skrifver han – »läste eders
nådes excuse (ursäkt), att e. nåde icke hinner
allt göra, som e. nåde ville, för medellöshets
skull, sade Kongl. Maj:t sig intet hafva e. nåde
eller någon annan att beskylla, utan sig sjelf,
som detta väsende utan desto säkrare grund hade
begynt. Och är Kongl. Maj:t öfver detta kriget
mycket bekymrad, efter härför finnes både ovilja
och oförmögenhet. Svenska anordningarna och
de andra förslag somt fallera (slå fel), samt
litet förslå, men snarast sagdt intet förslå
i rätt tid. Gud hjelpe oss väl härutur.»
Betydliga förstärkningar ankommo för hvarje månad. Så
anlände under loppet af Juli 7,270 man, under
Augusti 4,782 man och under September 570 man. Det
var hufvudsakligen med fotfolket, som konungen
företog färden öfver Haff till Stettin. Öfverste
Lesslie erhöll omedelbart efter stadens besättande
befallning att slå en brygga öfver sundet vid Wollin
och skicka största delen af rytteriet till konungen.
Teuffel skulle föra rytteriet tiU Stettin. Men
emedan fienden började röra på sig och konungen
fruktade, att han skulle söka förhindra framkomsten
af denna förstärkning, utsände han en afdelning af
40 hästar, under anförande af ryttmästar Platow,
att erhålla säkra underrättelser om det väntade
rytteriet. Det var den 20 Juli som Platow red ut, och
med konungens vetskap följde honom en italienare vid
namn Quint[1]. När de hade ridit vid pass halfannan
mil, fingo de sigte på fienden. Då höll Quint inne
sin häst och befalte de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
