Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vid Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att draga sig tillbaka. Hans befallning åtlyddes
naturligtvis icke, men sjelf höll han stilla bakom
en backe och föll sålunda i fiendens händer.
Emellertid anlände Teuffel lyckligen ett par
dagar derefter med 23 kompanier ryttare och
1,000 musketerare till det svenska lägret. Här
beklagade man till en början italienaren, att han
fallit i fiendens händer, eftersom han var katolik
och förut tjent hos dem. Men man fick snart se,
att han icke förtjente något deltagande. Tidigt
på morgonen den 23 Juli, dagen efter rytteriets
ankomst, det var i sjelfva soluppgången, kom
nemligen italienaren tillbaka, men i spetsen för en
afdelning kejserlige. Han blef sedd från en af
förskansningarna och igenkänd så väl af Didrik
Falkenberg, hvars öfverstelöjtnant han varit, som
af andra. Quint med sitt folk anföll, och en strid
uppstod, hvarunder Falkenberg öfverljudt tillvitade
förrädaren hans skälmstycke. Quint och hans folk
blefvo drifna på flykten, antände derunder de närmaste
byarna, men förlorade trettio man.
Anledningen till Quints förräderi, som utan tvifvel
stod i samband med de kejserliges försök att hindra
det svenska rytteriets förening med hufvudhären,
ansågs vara den – skrifver Grubbe i sin berättelse
till rådet – att konungen dagen före hans rymning
låtit sätta i jern en italiensk ryttmästare, »som
denna vinter i Stockholm tillbjöd Kongl. Maj:t sin
tjenst, men icke vardt antagen, utan sedan följde med
på egen bekostnad». Denne ryttmästare hade låtit
undfalla sig ord om ett »stort förräderi», och med
honom hade Quint plägat mycket umgänge, hvarför man
nu trodde, att han rymt för att icke blifva genom
ryttmästaren röjd. Med denna anstäldes sedan sträng
undersökning – »han blef skarpt examinerad, dock
utan all tortur» – då han bekände, att han och
Quint underhållit brefvexling med Torquato Conti,
och att Quint en gång på Üsedom ämnat tillfoga
Kongl. Maj:ts person något ondt», som icke kommit
till utförande, emedan konungen var omgifven af sina
herrar. »Men om allt är sant, och flere deltagare
finnas, kan man ännu ej veta» – tillägger Grubbe.
Vi skulle icke hafva anfört denna tilldragelse,
om vi icke hafva ansett på sin plats att låta
fullt trovärdiga intyg tala och belysa den bjert
utstofferade händelse, som man deraf gjort,
då man låtit konungen sjelf i spetsen för en
hand full finska ryttare råka ut för ett af
Quint föranstaltadt bakhåll och till och med
för ett ögonblick blifva tagen till fånga. Af
Grubbes ofvananförda berättelse, af hans bref till
rikskansleren, äfvensom af ett bref från Quint
sjelf till Didrik von Falkenberg visar det sig,
att hvarken konungen personligen var närvarande,
ej heller att någon allvarsam strid vid det ifråga
varande tillfället egt rum.
Emellertid visade det dig, att hemliga stämplingar
förekommo och de bidrogo naturligtvis i sin mån att
öka bekymren hos konungens närmaste omgifning. Grubbe
utbrister i sin underrättelse till riksens råd: »För
sådana falska tjenare och hemliga stämplingar, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
