Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens tåg till Meklenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kolberg och Greifswald samt slutligen alla de pass,
hvilka från Vor-Pomern ledde in i Meklenburg, der
Savelli stod. Den enda väg, som konungen kunde taga ur
Pomern, vår vesterut åt Meklenburg, så vida han icke
skulle gå in i Pomerellen och sålunda reta Polen
till förnyande af kriget eller i Brandenburg,
hvars kurfurste derigenom utan tvifvel skulle hafva
tvingats till ett brådstörtadt steg, som väl knappast
hade tagits till förmån för svenskarne.
Då det var nödvändigt att skaffa sig större utrymme
dels för härens underhåll och dels för att vinna
mönsterplatser till uppsättande af nya regementen, så
fans ingen annan utväg än att gå till Meklenburg. Men
han hade med detta företag i sigte mera vidtomfattande
syften. Han ville nemligen närma sig Elben och
Magdeburg. Derigenom skulle han kunna understödja
hertigarne af Meklenburg, hvilka redan börjat värfva
och haft sina sändebud hos Gustaf Adolf, medan han
ännu befann sig på Üsedom, och vidare förmå de vigtiga
städerna Hamburg och Bremen att närmare sluta sig
till Sverige, samt slutligen, i det att Magdeburg
gjordes till utgångspunkt för särskilda krigsföretag,
splittra fiendens krafter och utestänga de nordliga
härafdelningarna från Böhmen och de angränsande
trakternas rika kornbodar. Så skulle ock en allmän
resning inom det protestantiska Tyskland underlättas.
I ett bref, som konungen under vägen från
Wolgast skref till rikskansleren, ser man, att
Magdeburgs undsättning låg honom företrädesvis om
hjertat. I denna stad hade den af kejsaren fördrifne
administratorn Christian Wilhelm af Brandenburg
smugit sig in, uppträdt bland borgerskapet och blifvit
vald till befälhafvare samt värfvat folk och besatt
passen omkring för att hindra den antågande Tilly
att öfverrumpla staden. Administratorn förklarade
sig offentligen för Gustaf Adolf, som lofvade hjelp,
ehuru han rådt till större varsamhet. Han sände
medel till värfning och dertill en af sina yppersta
öfverstar, den i det föregående mycket omtalade Didrik
von Falkenberg. Det var med stor svårighet och efter
många faror och äfventyr som denne förklädd lyckades
inkomma i staden, hvarom hans bref till konungen af
den 15 Augusti upplyser.
Huru konungen vid denna tid tänkte sig sakerna och
hvilken djerf och omfattande plan han utkastade
för det till nästa år stundande fälttåget, visar
sig bäst af ett bref till rikskansleren, som han
skref på detta tåg till Meklenburg i Ribnitz den
1 Oktober. »Kejsaren synes väl vara böjd för en
förlikning med oss» – säger han – »likväl icke på
andra vilkor än att vi, utan afseende på vår och våra
nabors säkerhet, skulle draga oss tillbaka i vår förra
osäkerhet. Vi äro af den mening, att ingen förlikning
kan ingås, med mindre en ny religionsfred öfver
hela Tyskland varder ingången och försäkrad och
våra nabor sättas i deras förra stånd, så att vi
kunna vara trygga genom deras trygghet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
