Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den första träffningen med de kejserlige
- Eröfringen af Griffenhagen och Gartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit han anlände den 30 November. Horn förlades med en del af hären
i spridda qvarter, till lättnad af härens underhållande.
Eröfringen af Griffenhagen och Gartz.
Efter sin återkomst till Stettin började konungen med ifver utarbeta
planen att fördrifva de kejserlige från Gartz och derigenom vinna utvidgade
vinterqvarter. Generalerne Tott och Banér, som förde befäl i
Vor-Pomern, erhöllo befallning att med sina trupper komma till Stettin,
och Horn skulle lägga sitt folk utefter Ihnen samt med ryttarevakter
bevaka landet söder till Plönen och låta afkasta alla broar, som ledde
öfver denna flod.
Den 2 December hade konungen ett sammanträde med de högre
officerarne i Gollnow för att öfverlägga om bästa sättet att utföra
anfallet på fiendens läger vid Gartz. Med den försigtighet, som utmärkte
alla Gustaf Adolfs företag, utfärdade han äfven vid detta tillfälle sina
föreskrifter till befälhafvarne för att hafva allt så ordnadt, att olyckan
och motgången icke skulle öfverraska honom och dem. Äfven på möjligheten af sitt
eget frånfälle tänkte han. »All den stund våra saker äro så beskaffade» – skref
han dagen efter sin ankomst till Stettin till sina befälhafvare
i Stralsund – »att vi oundvikligen måste försöka en
batalj med fienden, om något gott af oss skall kunna uträttas och
vår här blifva under vintern för undergång befriad, så ändock vi faller
hafva förhoppning om en god och lycklig utgång, likväl, emedan det allena
står i Guds hand, som segern efter sin behagliga vilja utdelar,
– vele vi eder för det fallet, att lyckan lupe oss någorledes emot,
fliteligen hafva eder förmanat, att I icke deröfver fällen modet och
misströsten...» – Tanken på att han möjligen skulle förlora lifvet i striden
återkommer på ett par ställen i brefvet[1].
Den styrka, som vår bestämd för anfallet, utgjorde inalles något
öfver 20,000 man, men deraf var mer än tredjedelen sjuk – af rytteriet
saknades äfven många hästar, så att i sjelfva verket icke mer än 7,900
man fotfolk och 6,000 ryttare voro att påräkna, hvartill kom 36 kanoner.
Af dessa medfördes 10 halfva kartover, hvardera förspänd med 24 hästar;
de öfriga voro regementskanoner.
Den 23 December var hela denna här samlad vid Damm, och
dagen derpå, eller sjelfva julaftonen, bröt hären upp.
Odern delar sig efter sitt inflöde i Pomern i tvänne hufvudarmar,
hvilka på kort afstånd från hvarandra flyta jemsides åt norr. Den
östra af dessa kallas Reglitz-armen. Vid östra stranden af denna arm
låg Griffenhagen, och vid den vestra armen Gartz, något sydvest om
Griffenhagen på ett afstånd af 1 1/4 tysk mil.
[1] Det var äfven, medan han befann sig i Gollnow, som han skref det har förut anförda brefvet till Axel Oxenstierna, hvilket väl ingen utan djup rörelse kan genomläsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0305.html
