Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Griffenhagen och Gartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Griffenhagen ligger i en djup dal mellan Relitz och flera här
framstrykande bergshöjder. Vid denna tid var staden omgifven af en
mur med torn och en framför liggande torr graf samt en dertill hörande
vall, som dock befann sig i dåligt skick och var fienden mer till
skada än till gagn. Öfver Relitz ledde en bro, som skulle underhålla
förbindelsen med Gartz och derför var befästad med en förskansning.
På näset mellan floderna låg en by Marwitz och derinvid var uppförd
en stark skans i form af en regelbunden fyrkant. Rundt omkring var ett moras.
Denna skans var uppförd till skydd för den bro, som här ledde
öfver vestra Oderarmen, på hvars vestra strand Gartz låg. Skansen
var väl besatt; för öfrigt var den kejserliga hären fördelad så väl i de
båda städerna som i trakten på ömse sidor om Odern. Likväl befann
sig större delen på östra sidan om Odern. Befälhafvare i Griffenhagen
var densamme Don Fernando Capua, som nödgats vika för
Gustaf Horn vid sitt försök att undsätta Colberg.
Öfverbefälhafvare öfver denna kejserliga här var nu icke mera
Torquato Conti, utan en Hannibal von Schaumburg. Den förre hade
på egen begäran af sjuklighet, som han föregaf, erhållit afsked och
återvändt till sitt hemland, der han blef befälhafvare öfver påfvens
trupper. Schaumburg var helt olik den roflystne italienaren. Han var
tapper och redlig, hade äfven sin duglighet att tacka för sin befordran,
men var icke mannen att möta en sådan fältherre som den svenske
konungen, ej heller att råda bot på de missförhållanden, hvilka medverkat
till de kejserligas förluster.
Tillståndet i den kejserliga hären var högst beklagligt. Nästan
allt felades folket, som var hemsökt af sjukdom och försvagadt lika
mycket genom sjelfvåld som genom rymningar. Rytteriet måste i
brist på föda skiftesvis utskickas på landet söder om Plönen. En
olägenhet, som i händelse af ett anfall icke var utan betydelse, var
den omständigheten, att vattnet i Odern började stiga, till följd hvaraf
förbindelsen mellan de båda städerna mycket försvårades.
Då konungen bröt upp från Damm, gaf han öfverste Lesslie
befallning att på båtar, hvilka besattes med musketerare och förde en
del af det gröfre artilleriet, afgå från Stettin uppför Odern, hvarigenom
han ville hindra fienden från hvarje försök att slå en bro öfver floden
eller på annat sätt sända förstärkning från den ena sidan till den andra.
Sjelf tågade han på östra sidan om Reglitz.
Han anlände samma dag till höjderna framför Griffenhagen, »och
ändock han väl kunnat sig den platsen strax bemäktiga» – skrifver
Grubbe – »så blef han likväl stilla, emedan det blef något sent, innan
de 10 halfva kartoverne framkommo.» Efter en obetydlig skärmytsling
med fienden, som jagades in i staden, förlades hären i skogen framför
densamma. Dagen derpå var juldagen, och sedan gudstjenst blifvit
hållen, lät konungen föra några af de gröfre kanonerna upp på det högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
