Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingar och förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artiklarna vara i fem år, räknadt från den 1 Mars 1631, dock skulle
Gustaf Adolf för det redan förflutna året – räknadt från den dag,
då fördraget i Vesterås uppsattes – af Frankrike erhålla 120,000
riksdaler. Gustaf Adolf förband sig äfven att iakttaga neutralitet mot
kurfursten af Baiern och Ligan, så vida de å sin sida mot honom iakttoge
ett liknande förfarande.
Bekymren veko liksom åt sidan vid denna fördel och utsigterna
ljusnade. Man ser det af ett konungens bref till sin svåger Johan
Casimir, skrifvet i Bärwalde den 22 Januari, ett par dagar förr än han
bröt upp derifrån. »Hvad nu först våra förhoppningar beträffar» –
skrifver konungen – »så hafva vi genom Guds nåd fått en fast fot
och ett säte för kriget här i landet så beskaffadt, att, menskligt att
döma, fienden icke så lätt skall tränga oss derutur.» Vidare var icke
landet så utarmadt, att icke hären der skulle kunna hafva sitt underhåll,
om allt ginge ordentligt till, och för framtiden vore allt godt att
hoppas, emedan landet vore temligen besådt. Hans officerare skickade
sig också temligen villigt, och med en ordentligare aflöning vore ingen
tvifvel, att icke en bättre disciplin skulle hållas »och vi icke falla våra
värdar så formidabel (förskräcklige) som hittills af nöd skett.» –
Genom förbindelse med Magdeburg hade ock en väldig dörr blifvit
öppnad att bispringa de betryckta trosförvandterna och hindra tillförseln
på Elbe för fienden.
»Annars har vår herre Gud bevekt konungens af Frankrike sinne
att ändtligen afsluta förbundet och förse oss med något medel .....
England tillstädjer Hamilton att värfva och de nederländska staterna
hafva äfven beslutat att göra något, hvilket allt lofvar oss mycket
godt.» De tyska furstarnes sinnen voro äfven vända från kejsaren
och till honom – »och till slut och för det tionde må eders kärlighet
veta, att kejserliga hären är mycket försvagad, tror knappt att de
i hela Tyskland hafva effective (i verkligheten) 10,000 män till fots.»
– Ungefär detsamma skrifver Grubbe till pfaltzgrefven rörande den
allmänna ställningen. »Alla våra saker stå, dess Gudi lof» – yttrar
han – »eljfest i goda terminis, och kongl. maj:ts lycka blomstrar
på alla sidor.»
Konungen anmodar slutligen sin svåger att öfvertaga ledningen
af kammarärendena samt hafva uppsigt på »Clas Fleming och
räntmästaren». Rådet underrättas härom och anbefallas att »räcka hans
kärlighet handen och göra honom bistånd att drifva ut de medel, som
till vårt och kronans bästa utgå böra» ...., »så att vi icke, såsom
mest härtill skett, måtte allenast med ursäkter bespisade varda» [1].
Brefvet till pfaltzgrefven lämnar oss en allmän öfversigt af ställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
