Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingar och förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af regerande tyska furstar var landtgrefve Wilhelm af Hessen-Cassel
en bland de förste som öppnade underhandlingar med Gustaf
Adolf. Han lofvade att i förbund med konungen indraga det södra
Tysklands protestantiska riksständer och städer. Underhandlingarna
ledde väl icke nu till förbundets afslutande, men bidrogo dock att göra
framtiden ljusare. Gustaf Adolf framhöll med eftertryck nödvändigheten
att gå raskt och beslutsamt tillväga. »Jag för min person» – sade
han – är besluten att segra eller dö. Men det måste äfven de tyska
furstarne göra, nu eller aldrig. Ett för sent fattadt beslut skall, i
händelse af ett nederlag, störta dem alla oåterkalleligt i förderfvet.»
Bland de furstar, som sökte rädda sig från krigets faror genom
neutraliteten, voro, utom Brandenburg och Sachsen, äfven grefvarne
af Oldenburg och Ost-Friesland i nordvestra Tyskland. Men Gustaf
Adolf svarade deras sändebud, hvilka infunnit sig hos honom i
Gollnow, innan han tågade mot Griffenhagen, »att bland alla medel
att förebygga krigets onda vore intet förvändare än den föreslagna
neutraliteten. Kejsaren skulle icke det ringaste rätta sig derefter, och
tyska rikets historia ådagalade med tusende exempel, att sådana
åtgärder alltid varit giller till de svages undertryckande.» De vilkor,
som han uppstälde för sitt bifall, gjorde, huru rättmätiga och billiga
de än voro, neutraliteten omöjlig.
Värre deran än dessa mer aflägsna furstar var i afseende på
neutraliteten Georg Wilhelm af Brandenburg. I Januari 1631 kom på
nytt sändebud äfven från honom och framstälde hans gamla begäran
om neutralitet och hans uppmaning att öppna fredsunderhandlingar.
Konungen svarade ett bestämdt nej till den förra, men förklarade sig
benägen till fred och tillstyrkte sin svåger att meddela sig Kursachsen.
Han fordrade emellertid, att kurfursten skulle förbinda sig med
honom och upplåta åt honom Küstrin.
Kurfursten ursäktade sig, att han ej kunde för kejsarens skull
samtycka till konungens begäran, något som föreföll konungen underligt,
då kejsaren icke hade någon respekt för kur- och andra furstar.
»Men vilja de tyska furstarne» – sade konungen – »blifva kejsarens
bönder och slafvar, så är det mig likgiltigt – jag måste vara betänkt
på min säkerhet!» – Kurfursten kunde dock icke förmås till annat
än att bevilja svenskarne fritt fram- och återtåg genom Küstrin med
vilkor att de lemnade fästningen oantastad. Rörande förbundet ville
Georg Wilhelm rådföra sig med Kursachsen.
Johan Georg åter hänvisade så väl Georg Wilhelm som Gustaf
Adolf, hvilka genom en beskickning uppmanat honom till ett raskt och
manligt handlingssätt, till det evangeliska konvent, som på hans
kallelse skulle öppnas i Februari. Emellertid inverkade Gustaf Adolfs
redan vunna framgångar och ännu mer förbundet med Frankrike –
som den svenske konungen skyndade att genom trycket kungöra, ehuru
Frankrike af lätt begripliga skäl sökte hålla det hemligt – detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
