- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
306

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingar och förbund - Krigsrörelserna i Februari 1631

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inverkade ej blott på de båda protestantiska kurfurstarne, utan äfven på katolikerna Maximilian i Baiern och Tilly.

Denne hade under loppet af 1630 icke mycket låtit höra af sig. Han ansåg Magdeburg såsom den punkt,
hvilken till en början var vigtigast, men måste, när underrättelserna kommo om förlusterna mot Gustaf Adolf, rikta blickarna norr ut. Han lemnade en del af hären framför Magdeburg och drog sjelf inåt Brandenburg samt lade förstärkningar i Landsberg och Frankfurt an der Oder, hvilka punkter närmast hotades. Han ville äfven, enligt kejsarens befallning, inlägga besättning i Küstrin och förfrågade sig derom hos Georg Wilhelm, men erhöll det från detta håll oväntade svaret, »att, med all skyldig vördnad för kejsaren, kunde kurfursten mot svenskarne ingenting uträtta, emedan kejsaren afväpnat honom och hans land blifvit utplundrad och utsuget af de kejserliga trupperna. Det var ej hans skull, att Gustaf Adolf haft sådana framgångar, och för öfrigt var ännu icke
rikskriget mot honom förklaradt.»

Det var ett annat språk, än man dittills varit van vid af den undfallande fursten, men omständigheterna voro sådana, att Tilly icke vågade genom ett maktspråk tvinga honom till ytterligheter.

Året 1631 började med nya framgångar för Gustaf Adolf.

Krigsrörelserna i Februari 1631.


I slutet af Februari skred Gustaf Adolf till utförande af sin plan att genom Meklenburg nalkas Elben och Magdeburg. Han qvarlemnade Gustaf Horn med 7,000 man i Neu-Mark. Kniphausen skulle i Stettin bilda en mellanlänk mellan Horn och honom sjelf, som tågade norr ut och närmade sig
till Meklenburg. »Kongl. Maj:ts concilia» – skrifver Grubbe den 18 Januari till pfaltzgrefven – »tendera, som mig tyckes, nu derhän, att vi oss landvägen in i
Meklenburg inom några dagar varda begifvandes.»

De trupper, som skulle följa konungen, samlades i Damm den 25 och 26 Januari. Det var kall vinter,
jorden låg betäckt af snö och var hårdt frusen. Men folket var härdadt och dertill försedt med goda
pelsjackor. Det är den från Rügenwalde bekante skotten Monroe, som omtalar detta i en berättelse,
hvilken utkom af trycket i London 1637. Han yttrar följande till den svenske konungens beröm: »En
sådan general vill jag gladeligen tjena, men en sådan general skall jag svårligen mera se, hvars
sed det var att vara den förste och siste i faran, som vann sina officerares kärlek genom deltagandet i både mödor och farligheter, som visste så väl, huru hans krigare skulle läras att uppföra sig efter tid och omständigheter, var omsorgsfull så om deras rykte som helsa, färdig att förese allting, och kände både sina fienders grundsatser och krigsmedel, deras rådslag, deras härar, konst och krigsaga, äfvensom naturen och belägenheten af de platser, de innehade.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free