Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Frankfurt an der Oder och Landsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroatregemente, som jagades på flykten och så illa tilltygades, att endast 200 man inkommo till
Landsberg. Kroatöfversten sjelf stupade, och kommendanten i Landsberg, Cratz, blef så illa sårad,
att, ehuru han kom med lifvet till staden, han dog tre dagar derefter.
Knappt hade konungen anländt för Landsberg, förr än han fick underrättelse om, att Tilly var i
antågande från Magdeburg mot Frankfurt. Det syfte, som konungen haft med sitt tåg mot Frankfurt, var
således till en del vunnet. Emellertid lät konungen icke fiendens anryckande hindra sig från att utföra sin föresats mot Landsberg. Han anbefalte blott Johan Banér att med noggrannhet bevaka Odern och tappert göra motstånd, hvarhelst Tilly skulle vilja försöka att gå öfver denna flod. Denna befallning afgick samma dag som konungen kom till Landsberg.
Horn kom norr ifrån till konungens förstärkning, men man fann snart att en större styrka behöfdes,
och konungen befalte derför Banér att med en del af fotfolket skynda till Landsberg. Banér hade
emellertid sina betänkligheter, enär dels Tillys förtraf redan stod i närheten och Tilly sjelf med
10,000 man befann sig tätt efter, dels Teuffel, som skulle taga befälet efter Banér, ännu var
sängliggande af sitt sår. Härom underrättade Banér konungen, men erhöll förnyad befallning att komma, sedan han rådgjort med Teuffel och Lesslie, hvilken konungen skickade till Frankfurt.
Emellertid lät konungen i afbidan på Banérs ankomst slå brygga öfver Warthe- och biarmarna samt började bittida om morgonen beskjuta den närmaste skansen, hvilken man snart bemäktigade sig. Några trupper marscherade vidare genom denna skans mot staden och drefvo tillbaka en afdelning kroater, som stod på post. Nu gjorde de kejserlige ett utfall och gåfvo mellan kl. 4 och 8 stark eld, men uträttade föga, så att när konungen inskickade en trumpetare med förfrågan, om fienden ville vidare försvara sig eller dagtinga, erhöll han det svar, att fienden begärde två dagars betänketid. Men härtill nekade konungen, och då uppgafs staden mot fritt aftåg.
Detta verkstäldes den 16 April, just som Banér kom antågande med sina regementen från Frankfurt. Man
fann vid utmarscheringen den kejserliga besättningen bestå af nära hälften så många glädjeflickor som soldater, hvarförutan den följdes af en oändlig tross. Monroe berättar, att konungen derefter lät Banér, Baudissin och andra sina officerare göra sig lustige vid ett glas; men han drack icke sjelf, »ty det var hans vana att aldrig dricka mycket och högst sällan».
»Hvad kongl. maj:t sig vidare företagandes varder, kan man näppeligen veta» – skrifver Grubbes vän. Men han hade hela sin uppmärksamhet fästad på Magdeburg, hvilken stad bildar medelpunkten i de krigsrörelser, som nu inträffade. I samband dermed följdes med uppmärksamhet förhandlingarna vid det evangeliska mötet i Leipzig. Först detta och derefter förhållandet till de båda protestantiska kurfurstarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
