Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Frankfurt an der Oder och Landsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra, och en allmän förvirring uppstod, hvilken ökades, när svenskarne hunno fram och började hugga in bland de eftersta. Flera hopar af dem, som hunnit längst fram på bron, trängdes ned i floden. Det var med yttersta nöd som Tiefenbach och Schaumburg undkommo.
Den förre lät antända bron för att hindra den förföljande fienden. Sjelf skyndade han med
spillrorna af sitt folk söder ut till Schlesien.
Man trodde till en början, att Schaumburg var bland de fallne jemte flera andra högre officerare, och i den ofvannämnda berättelsen från högqvarteret heter det, att konungen »i dag sjelf hafver besigtigat» deras lik, men det befans sedan, att det var en öfverste, som mycket liknade Schaumburg. Bland de fångne befann sig äfven öfverste Sparre.» I går (den 5 April) hörde jag muntligen af öfverste Sparre – säger nyssnämnde berättare – att öfverste Tiefenbach skulle vara i lifvet, och hoppades Sparre, att denne skulle förmå Tilly att låta utvexla honom mot Kniphausen.
Alltsammans från skjutningens början var gjordt på två timmar, »alldeles extraordinarie» – heter det – »genom Guds underliga hjelp, der de hafva blifvit staden mäktiga utan någon stark storm och breche». Staden lemnades till tre timmars plundring, »dock i måttlighet och utan att slå någorn borgare ihjel». Plundrandet fortfor nästan hela natten, men dertill bidrog så väl att soldaterne under tre dagars tid lidit brist på lifsförnödenheter som minnet af de kejserliges förfarande i Neu-Brandenburg, och tillika den omständigheten, att man fann på vallen bland de döda trenne fullt beväpnade borgare, hvilka således deltagit i striden. Man måste till slut tillgripa stränga åtgärder för att få ett slut på plundringen.
Om morgonen erbjöd staden ett förfärligt skådespel, synnerligast der striden varit som hetast, såsom vid Oderbryggan. Johan Banér skrifver till sin broder, att öfver allt på gatorna lågo döde, och ännu den 6 April hade man icke räknat alla de döde. Efter borgmästarens egen »antecknade längd» – heter det i en skrifvelse från konungens högqvarter till Grubbe – skall de dödas antal vara 1,700 och några derutöfver. Fångarnes antal uppgifves till 1,000 man, af hvilka konungen
ville upprätta ett regemente. Af fanor togos 34 och en ansenlig mängd krut, dels här i Frankfurt, dels i fiendens kringliggande qvarter, det uppgifves ända till 1,500 tunnor.
Den 5 April bröt konungen upp från Frankfurt med rytteriet och 2,000 musketerare, qvarlemnande Johan
Banér såsom befälhafvare. Det gälde Landsberg, som låg på norra stranden af Warte-floden nära
Brandenburgs östra gräns. Det var en väl befästad ort, omgifven af »många pass, stora moras och många vatten, som löpa ur Warthe-floden». Staden hade tillika en stark besättning, utgörande enligt
Pappenheims utsago i bref till kurfursten af Baiern kärnan af den kejserliga hären. Den troddes vara
5,000 man stark.
Den svenska förtrafven, utgörande några kompanier dragoner, öfverrumplade den 4 uti byarne en half
mil nära Landsberg ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
