Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Johan Georg - Magdeburgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bref till rikskansleren såsom orsak, hvarför man icke kommit längre, »att de svenska trupperna voro
mycket svaga, mycket missnöjda och intet att lita på, hvarjemte inga penningar funnos att tillfredsställa dem med».
Konungen skrifver sjelf om dessa förhållanden till rikskansleren i Berlin samma dag, som han bröt upp derifrån, att han alls inga medel hade, »utan måste derför alla excesser med stor förtret låta passera och dagligen vara i fara för myteri.» Han tillägger: »Ifrån Sverige hafva vi ännu icke fått en penning; penningeförsändelserna från Holland och Hamburg gå ock allt för långsamt. Och fastän något till Stralsund ankommer, så hafva vi dock nu stor svårighet att bringa det hit upp. Det är oss i sanning så bestäldt, att vi esomoftast icke äro en daler allenast till de fattige mäktig..... Näst Gud hafva vi i detta fallet satt vår mesta lit till eder och göra det ännu.»
Man må äfven taga dessa svårigheter i betraktande, när man följer konungen på hans tåg till Magdeburgs räddning. Det stod emellertid för mycket på spel för att konungen skulle tveka att våga det yttersta för denna stad.
Han stod just färdig att bryta upp – så viss var han om ett gynsamt svar från Johan Georg, och då erhöll han detta nej till allt hvad han begärt. Order voro redan utdelade – skrifver Grubbe – och konungen ämnade taga genaste vägen in åt Sachsen och Elben. Innan Gustaf Adolf emellertid ändrade beslut, uppsattes ögonblickligen ett nytt bref. »Till att förmå Sachsen till ett annat beslut blifver Taube[1] på stunden affärdad igen och får bref med sig, som nu är i verket att uppsättas.» Konungen förestälde kurfursten, att han, om han ock nu hölle sig stilla, i alla fall genom sitt uppträdande i Leipzig icke hade annat än en sträng efterräkning att vänta från kejsarens sida. Genom hans betänksamhet ginge det gynsamma tillfället att undsätta Magdeburg förloradt, och fölle det, så drabbade skulden derför icke honom utan kurfurstens ovillighet.
Kurfursten förblef dock lika otillgänglig för alla föreställningar. Konungen måste derför ändra plan
och ville nu längs Haveln försigtigt närma sig Magdeburg. Men då inlupo underrättelser om Magdeburgs
fall, det var den 17 Maj. »All den stund, herr fältmarskalk» – skref konungen denna dag till Gustaf
Horn – »här utspridas tidender, likasom Magdeburg skulle vara öfver, och vi eljest af kurfurstarne af Sachsen och Brandenburg icke blifva försäkrade om något bistånd, så hafva vi derför funnit för godt att gå tillbaka, tills vi få se, hvart ut det vill och till hvad kurfurstarne ännu sig vilja länka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
