Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magdeburgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falkenberg hörde icke utan förvåning det egenmäktigt af några få rådsherrar fattade beslutet, och han lemnade sitt svar skriftligen af det innehåll, »att borgmästaren icke utan hans vetskap måtte vidtaga någon åtgärd hos den fiendtlige befälhafvaren; deremot skulle han sammankalla rådet till påföljande morgon klockan 4, på det att man gemensamt måtte öfverenskomma om de ifrågavarande
underhandlingarna». Så nalkades qvällen och natten kom.
Det var då tyst i det fiendtliga lägret. Elden hade plötsligen upphört på eftermiddagen, och man såg
till och med, huru kanonerna bortfördes från ett af batterierna. Men, när natten inbröt, förnams
en ovanlig rörelse hos de kejserlige, och man blef fullt öfvertygad om, att Tilly ämnade företaga en
stormning. Falkenberg tillbragte derför största delen af natten på murarne. Må hända uppstod hos
honom och flere den tanken, att det var Gustaf Adolfs framtågande som påskyndade Tillys planer mot
staden. Ack, han anade icke att förräderiet vakade på samma gång som han. Bref, fastbundna vid stenar – berättar Grubbe – utkastades till fienden och kungjorde att förrädarne ville öppna portarne och hjelpa till att föröda besättningen. Tecknet skulle vara ett svart band om armen.
Men natten förgick, utan att det blef någon storm af, ehuru den ovanliga rörelsen i fiendelägret fortfor tills i daggryningen. Då blef det tyst, och faran var sålunda för den natten öfverstånden. Falkenberg begaf sig till rådhuset, dit rådsherrarne voro sammankallade klockan 4. Dit begåfvo sig äfven flere af borgerskapet, som under natten tjenstgjort på vallen. Många sökte också hvilan, och flere af dem, som qvarstannade såsom vakt vid portarne, insomnade, uttröttade af ansträngning och nattvak.
De skulle dock snart väckas. Magdeburgs timma var inne!
Öfverläggningen på rådhuset fortgick som bäst, då plötsligt en borgare instörtade i salen och
utropade: »Fälten omkring staden vimla af ryttare och förstäderna äro fulla af krigsfolk!» Förskräckelsen stod att läsa på allas ansigten, men Falkenberg svarade lugnt: »Jag önskar, att de kejselige måtte våga en storm; de skola för visso blifva så emottagne, att det skall bekomma dem illa!» Och utan att man kunde märka den ringaste oro i hans ansigte, fortsatte han öfverläggningen.
Han ville framför allt söka upprätthålla modet och vinna tid, tills Gustaf Adolf hunne ankomma. Derför ville han genom de föreslagna underhandlingarna gå dem till mötes, som önskade att staden skulle uppgifvas, under det han genom sin hållning verkligen förmådde ingifva rådsherrarne så mycket lugn, att intet förhastadt beslut i första förskräckelsen fattades. Så Öfvergick man att affatta instruktioner för de sändebud, hvilka skulle utskickas till Tilly.
Men nu kommo nya bud med nya underrättelser. Pappenneim hade stormat Neuwerk och inträngde derifrån i staden. Då reste sig Falkenberg från sin plats och skyndade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
