Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magdeburgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Tillys uppmaning att dagtinga svarade Falkenberg kort och godt, att han ville i denna sak göra hvad hans samvete och ärliga namn tilläto honom. Administratorn och rådet svarade, att man beslutat öfverlemna hela frågans biläggande åt kurfurstarne af Sachsen och Brandenburg samt de förbundna hansestäderna, hvilkas utslag man ville underkasta sig i allt hvad billigt vore. De begärde derför säkert pass för sina sändebud och att alla fiendtligheter under tiden skulle inställas.
Tilly, som insåg att man blott ville vinna tid, ville väl lemna de begärda passen, men förklarade,
att han icke satte något förtroende till de omtalade förhandlingarna, emedan det skulle för sent leda till någon påföljd, och att stadens innevånare finge skylla sig sjelfva för hvarje fara, som ett dröjsmål kunde medföra. Ett bref, som Tilly samtidigt skref till Johan Georg, och hvari han framhöll Leipziger-konventets beslut såsom en orsak till Magdeburgarnes gensträfvighet samt uppmanade kurfursten att vara behjelplig vid deras återförande till sin pligt, utöfvade utan tvifvel inflytande på denne herre, så mycket mer som han påpekade, huru föga man hade att vänta af främmande furstar och folk, hvilka blott sökte sin egen fördel, ville bringa öfverhufvuden och
undersåtar under oket och slutligen sönderstycka hela riket.
I Magdeburg blef det emellertid för Falkenberg allt värre. Belägringen fortgick med kraft, och den 7 Maj besköts staden med häftighet från åtta batterier på en gång. De åstadkommo dock icke synnerlig verkan, men det värsta af allt var, att krutförrådet i staden började tryta. Falkenberg hade upprepade gånger klagat öfver det omåttliga och gagnlösa skjutandet, hvarigenom man endast bortslösade krutet, men han hade klagat för döfva öron. Han hade tillika på allt sätt sökt öka kruttillverkningen, och till och med handqvarnar och apotekarnes mortlar hade dervid tagits i anspråk – men dessa medel förslogo icke att ersätta den dagliga förbrukningen. Elden från de
grofva kanonerna måste helt och hållet inställas.
Efter den häftiga kanonaden den 7 uppfordrade Tilly dagen derpå åter rådet, administratorn och
Falkenberg att uppgifva staden. På Falkenbergs föranstaltande blef trumpetaren, hvilken kommit med Tillys skrifvelser, qvarhållen i staden, medan man öfverlade om svaret. På eftermiddagen den 9:de
sammanträdde rådet, men mycket fåtaligt. Otto von Guerike, luftpumpens uppfinnare, talade om den fara, som hotade en af stadens befästningar, det så kallade Neuwerk. Stadssyndikern, doktor Johan Denhardt, talade om den tilltagande krutbristen. »Hvad ville man göra» – sade han – »om krutet toge slut? – Detta borde rådet besinna och ej störta så många menniskor i förderfvet!» – På förslag af denne Denhardt beslöts att öppna underhandlingar med Tilly. Den nämnde von Guerike erhöll uppdrag att underrätta Falkenberg om beslutet och tillika göra honom uppmärksam på fiendens
framsteg framför Neuwerk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
