Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vinner fast fot vid Elben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträffade. Redan den 14 Juli fick Gustaf Adolf underrättelse om att Tilly brutit upp från
Mühlhausen.
Tilly stod verkligen i begrepp att kasta sig öfver Hessen för att tukta landtgrefven derstädes, hvilken hårdnackadt vägrat att afskeda sina värfvade trupper, då bud kom från Pappenheim, att den svenske konungen gått öfver Elben, hvarjemte Pappenheim anhöll om skyndsam undsättning. Tilly satte sig genast i rörelse och skyndade från Mühlhausen till Magdeburg samt vidare till Wolmirstedt, der han förenade sig med Pappenheim. Det var den 17 Juli. Han räknade nu en styrka af 24,000 man. Men efter fyra dagars ilmarsch måste den utmattade hären hvila ut, och rytteriet förlades i byarna norr ut allt intill Burgstall.
Men Gustaf Adolf fick i tid underrättelse både om Tillys tåg och om hans halt i Wolmirstedt samt
beslöt att göra honom en påhelsning. Han red sjelf, det var den 15. Juli, ut till ryttareqvarteren,
hvilka sträckte sig 4 till 5 mil från Werben, för att skaffa sig säkra underrättelser, och dagen
derpå fick rytteriet befallning att samlas vid Arneburg invid Elben, ungefär midt emellan Werben och
Tangermünde. Det var en lördag, och på qvällen satte sig konungen i rörelse samt anlände, efter att hafva fortsatt tåget under hela natten, på söndagsmorgonen till byn Beldingen, en mil sydvest om Tangermünde.
Här låg konungen stilla under söndagen och utsände blott en mindre afdelning att inskaffa underrättelser om fiendens ställning, hvilken äfven lyckades. Tillys förtraf, som också utgjordes af tre regementen, låg i trenne byar, Angern, Rheindorf och Burgstall. De kejserlige lågo alldeles sorglöse och anade visserligen icke, att fienden var dem så nära, hvartill väl bidrog ej blott snabbheten i konungens rörelser utan äfven den omständigheten, att folket i trakten med flit lemnade de afskydda mordbrännarne utan alla underrättelser. Det var Montecuculi som stod i Angern, öfverste Bernstein i Rheindorf och öfverste Holk i Burgstall.
Konungen delade sitt folk i trenne afdelningar. En förde han sjelf mot Bernstein, en Baudissin mot Angern och den tredje Rhengrefven mot Burgstall. Baudissin var den förste som kom i elden. Det var strax före midnatt, när Baudissin och hans ryttare höggo in, och utgången blef som man kan föreställa sig – Montecuculis regemente blef fullkomligt öfverraskadt och till större delen nedhugget. Ryttarne hunno icke ens sitta upp.
Strax derefter skedde konungens anfall på regementet Bernstein. Detta hade, väckt af skotten från Angern, hunnit sitta upp och afsköt äfven en salva på de anfallande svenskarne, men tog genast till flykten. Detta var ock förhållandet i Burgstall, der Holks rytteri haft tid att sätta sig i försvarsstånd. Men efter någon strid måste äfven de taga till flykten. Det var emellertid ej nog dermed; dessa tre regementen blefvo så illa tilltygade, »att de» – såsom Grubbe skref – »icke snarligen kunde komma sig före igen, åtminstone icke det året göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
