- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
338

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vinner fast fot vid Elben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon tjenst.» Öfverste Bernstein med några officerare och några hundra man stupade. All trossen och 2,000 hästar blefvo segrarnas byte.

Det berättas, att konungen sjelf vid Rheindorf, förledd af sin hetta, störtat sig in i stridsvimlet
och snart funnit sig på alla sidor omgifven af fiender. Faran var öfverhängande[1]. Ingen kände i mörkret konungen, och han skulle hafva blifvit
nedhuggen, om icke Harald Stake af en händelse kommit till hjelp, drifvit undan de fiendtlige ryttarne och räddat konungen[2].

Konungen lät genast antända de tre byarna, för att förekomma sitt folks skingrande till plundring, och anträdde samma natt med mycken försigtighet återtåget, alltjemt troende, att Tilly sjelf skulle komma för att hämnas det lidna nederlaget. I Beldingen rastades några timmar på morgonen, hvarpå tåget fortsattes till Stendal, beläget ett par mil vester ut från Elben i nordvestlig riktning från Tangermünde. Men då intet hördes af från Tilly, fingo ryttarne den 19 återvända till sina qvarter. Konungen sjelf begaf sig tillbaka till Werben.

Detta nattliga öfverfall, som anses vara ett bland de mest lyckade historien vet omtala, kallades fäktningen vid Burgstall. Tydligen berodde svenskarnes framgång på den ytterliga vårdslöshet, hvarmed de kejserlige skötte sin bevakningstjenst. De blefvo emellertid icke vise af skadan, såsom vi strax skola finna.

Först den 20 uppbröt Tilly från Wolmirstedt och gick långsamt norr ut. I Tangermünde låg han fyra dagar och först den 26 Juli ryckte han fram mot Werben. Han slog läger i några byar en fjerdedels mil söder om staden.

Den styrka, som Gustaf Adolf här hade samlad, utgjorde 9,000 man fotfolk och 6,000 man rytterier,
tillsammans 15,000 man. Han hade äfven gifvit så väl Gustaf Horn som Åke Tott order att skicka sig
hvardera 1,000 musketerare, hvilken befallning efter konungens återkomst från träffningen vid
Burgstall förändrades derhän, att Tott med 3,000 och Horn med 7,000 man ofördröjligen skulle stöta till honom. Konungen afbidade också med ifver ankomsten af dessa förstärkningar för att kunna, såsom han skref till Horn, »göra fienden en sådan afbräck, att han den näppeligen skall veta så hastigt att reparera.» – »Men skynda, skynda», skref konungen vidare, »ty afgörandet beror på, att I i en hast kunnen komma hit.»

Hvarje dag under Tillys framryckande hade större och mindre skärsmytslingar förefallit, och den 26 en betydlig sådan, hvarvid svenskarne tillfogat fienden betydlig förlust. Den 27 framryckte Tilly i


[1] Gjörvell, Sv. Biblioteket 1: 111.
[2] Slägtssägnen - anförd i Svenska adelns ättartaflor - låter Harald med sitt kompani tillbakadrifva hela det kejserliga regementet, hvarvid han sjelf erhöll ett sår i hufvudet. Han berömdes högeligen af konungen för denna tappra gerning - heter det vidare - och fick sedan icke komma från hans sida samt var med honom i de följande striderna ända till slaget vid Lützen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free