Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget genom "die Pfaffengasse"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det således med stormande hand eröfrat.» Enligt en annan berättelse var vindbryggan nedsläppt till följd af de många lik, som betäckte henne efter striden i halfmånen, och öfver den och likhögarne skyndade svenskarne till stora porten, som sprängdes med en petard. Striden fortsattes på borggården, tills Lennart Torstenson tog Keller till fånga, då allt vidare motstånd upphörde. Utom Torstensson och Lillie berömde konungen vid denna stormning »grefve Nils» (Brahe).
Efter eröfringen fingo de svenske soldaterne en timme till plundring. Men ingen qvinna kränktes, inga våldsamheter utöfvades. När konungen sedan inträdde på borggården, såg han bland de många liken åtskilliga, hvilkas friska ansigtsfärg förrådde, att de för att undgå döden kastat sig till marken och låtsat vara döda. Konungen ropade derför: »Stån upp igen, eder skall intet ondt vederfaras!» – och efter förmodan sprungo de förmenta liken upp och skyndade bort.
Bytet, som här togs, var oerhördt stort, ehuru allt, som tillhörde stadsboarne och af dem blifvit fördt till slottet såsom ett säkrare förvaringsställe, återlemnades. Bland dyrbarheter nämnas Frälsarens och jungfru Marias bilder af gediget guld, äfvensom de tolf apostlarnes af silfver. För öfrigt togos 49 större och mindre kanoner, vapen i flera tusental till både fotfolk och ryttare, biskopens stall, försedt med utsökta hästar, hans vinkällare och bibliotek, hvilket senare Gustaf Adolf skänkte till Upsala universitet. Biskopens skattkammare, inhuggen i sjelfva klippan under slottskällaren, upptäcktes, och derifrån uppburos de gömda rikedomarna. Bland annat uppbars en kista fyld med guldmynt. På borggården lossnade bottnen och guldmynten rullade ut. Soldaterne
skyndade att plocka upp skatten, hvarvid mycket slant ned i deras egna fickor, och konungen lät dem behålla hvad de fingo.
Så mycket penningar, som soldaterne vunno här vid Würtzburg, hade de väl aldrig sett. Det berättas,
att de vid delningen efter fylda hattkullar mätte det klingande mynt, som fallit på deras lott. Det
fans efter eröfringen af denna stad knappt en soldat i svenska hären, som icke hade en ny klädning. Ett sådant öfverflöd, hvari de nu och vidare under framtågandet i den rika Maindalen befunno sig, hade de aldrig drömt om. Också skrifver Adler Salvius om dem senare på hösten till Per Banér: »Våra finnepojkar, som nu vänja sig i vimlandet deruppe, lära ej så snart komma till Savolax igen. I de lifländska krigen måste de ofta taga till godo med vatten och mögladt groft bröd till ölsoppa; nu gör finnen kallskål i stormhatten med vin och semla.»
Det var den 8 Oktober som Würtzburgs slott togs. Tilly, som vid underrättelsen om den svenske
konungens tåg öfver Thüringerwald tvingats att uppbryta från biskopsstiftet Paderborn, dit han
anlände i slutet af Sept., hade skyndsamt tågat söder ut, förenat sig med Altringer och Fugger och stod, när han kom till Fulda, i spetsen för 27,000 man. Det var hans afsigt att undsätta Würtzburg, men på det fortsatta tåget öfver Hanau till Miltenburg inlopp underrättelsen, att Würtzburg fallit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
