Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget genom "die Pfaffengasse"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här slöt en ny här från Lothringen till Tilly, så att han nu räknade 40,000 man, en styrka, hvarmed han fullkomligt bort kunna hindra Gustaf Adolfs vidare framryckande. Men sådan var verkan af slaget vid Leipzig, att han icke vågade anfalla den svenske konungen. De båda härarne stodo derför midt emot hvarandra, tills i slutet af Oktober en händelse inträffade, hvilken i förening med tilltagande
brist på lifsmedel tvang Tilly att draga bort från denna trakt.
Konungen, som under tiden mottog och affärdade sändebud från biskopen i Bamberg, hvilken sökte få
blifva neutral, hertigen af Würtemberg m. fl. samt ingick ett förbund med Nürnberg, fick kännedom
om att Tilly började röra sig framåt, som om han ämnade sig antingen till Würtzburg eller
Schweinfurth. Han begaf sig sjelf efter sin vana ut att bespeja fienden och fann honom ligga lägrad
utefter Tauber-floden, som flyter i nordvestlig riktning till Main (genom den nordöstligaste delen
af det nuvarande Baden). De kejserlige ådagalade här såsom vid föregående tillfällen samma vårdslöshet i afseende på sin bevakningstjenst! Tre regementen ryttare voro förlagda »på würtzburgska slottssidan i byarna på 2 eller 2 1/2 mil nära Würtzburg».
Natten mellan den 23 och 24 Oktober red då konungen ut med 3,000 ryttare och 2,000 musketerare och
öfverföll dessa längst framskjutna tre regementen med den framgång, att större delen nedhöggs, en
del fångades och hela trossen föll i segrarnes händer. Återstoden drefs in på hufvudqvarteret, der
stor förskräckelse uppkom. Dagen derpå kom konungen tillbaka till Würtzburg och fick strax derefter
underrättelser, att fienden brutit upp och gick mot Ochsenfurt, en stad belägen sydöst om Würtzburg vid sjelfva Mainkrökningen.
Gustaf Adolf lät genast besatta denna ort och andra farliga punkter. Tilly gick helt långsamt åt
sydost. Konungen, som skickat några regementen till Nürnberg och derför kunde vara lugn för denna stad, beslöt att låta Tilly fortsätta sitt tåg inåt Franken och sjelf fullfölja sitt tåg genom Maindalen.
Redan innan konungen bröt upp från Würtzburg intogos de första dagarne af November Hanau och Rothenfels, det senare af Lennart Torstensson. Den 9. lemnade konungen sjelf Würtzburg med 11,500 man. Gustaf Horn qvarstannade der med 8,000 man för att gifva akt på Tilly. Under de följande dagarne föllo Wertheim, Miltenburg, Aschaffenburg, Steinheim och Offenbach i Gustaf Adolfs händer. Det såg ut, säger en författare, som om han blott behöft genomtåga Tyskland för att taga det. Det var icke en fiende, som tågade fram, utan en herskare, hvilken kom för att lära känna sina undersåtar och mottaga deras hyllning. I Aschaffenburg beundrade konungen och hans generaler det präktiga slottet Johannisburg, hvarest kurfurstarne af Maintz plägade tillbringa höstarne, så länge jagten på det närbelägna Spessart varade.
En vecka efter sedan konungen lemnat Würzburg stod han med sin här framför Frankfurt am Main. Det var den 17 November. Ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
