Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget genom "die Pfaffengasse"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan han var stadd på väg norr ut, kommo utsände från Frankfurt, hvilka bådo honom att förskona dem
från svensk besättning, förebärande sin trohetsed mot kejsaren och kurfursten samt de förluster de skulle lida, om de förklarade sig för konungen. Konungen yttrade sin förvåning öfver att de kunde tala om sina egna fördelar, sin marknad och sin handel, när det gälde samvete och frihet. Sändebuden bådo att få meddela sig med kurfursten, men då svarade konungen, »att det funnes ingen annan kurfurste af Maintz än han sjelf, som innehade Aschaffenburg och som kunde gifva dem en absolution vida kraftigare än kurfursten. Men han ville icke blifva uppehållen. Vägrade de att
öppna sina portar; så skulle han nog hitta rätt på nycklarna, såsom förut skett med alla de orter,
hvilka fallit i hans händer».
Sändebuden återvände, och konungen fortsatte sitt tåg. Dagen derpå var han i Offenbach, och hit
kommo stadens utsände honom på nytt till mötes. De erbjödo fritt fram- och återtåg samt tillika att
aflägga ed på att bibehålla staden mot konungens fiender. Konungen begärde dessutom att få inlägga
besättning i Sachsenhausen, en förstad belägen på södra sidan af Main, och denna begäran bifölls från stadens sida dagen derpå. Det var den 17 November och samma dag höll konungen sitt intåg i staden.
Först kom artilleriet, derpå flera afdelningar af hären till häst och fot. Så följde konungens
trumpetare och derefter han sjelf, klädd i sin vapenrock ofvanpå en klädedrägt af gulbroderadt
skarlakan. Han red en präktig spansk hingst och höll sin hatt i handen, helsande med en böjning på
hufvudet till höger och venster. Gatorna voro fylda af skådelystna, så ock alla fönster i de hus, förbi hvilka tåget gick fram. Man beundrade den blandning af godhet och majestät, som låg utbredd öfver konungens ansigte. Han var omgifven af en mängd tyska furstar och grefvar, strax bakom hvilka följde hans lifknektar och andra tjenare.
Derpå kom hertig Bernhard af Weimar, ensam i en präktig utstyrsel. Honom följde konungens lifgarde
och derpå konungens vagn, rikt prydd och dragen af åtta hvita hästar. Derefter kom hela den öfriga hären, regemente efter regemente.
En präktig middag var anrättad i det stora huset Braunfels, hvarest kejsaren plägade bo. Det hade sitt namn af en urgammal adelig slägt. Man hade äfven väntat, att konungen skulle ligga i staden öfver natten, men det afböjde han, och redan samma dag tågade han till Höchst, hvilken ort, belägen vid Main, genast gaf sig.
Derefter fortsattes tåget utefter Main till Kastel, det befästade brohufvudet vid denna flods utlopp
i Rhen midtför Maintz, som ligger på Rhens vestra strand. Här förblef hären liggande under senare
hälften af November utan möjlighet att komma öfver Rhen. Mains utlopp var igenpåladt och i Maintz låg spansk besättning. Kurfursten sjelf hade lemnat sin hufvudstad och begifvit sig till Köln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
