Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ryttaretrupp, bestående af stadens unge män i praktfulla drägter, red konungen till mötes och
följdes af en rad vagnar, hvari åkte stadens förnämste borgare med deras fruar. Konungen sjelf hade vid sin sida Fredrik af Pfaltz och var omgifven af flera tyska furstar och grefvar samt sina högre officerare. När han inträdde i staden, fann han hela besättningen jemte borgerskapet under vapen med sina fanor och sin musik. Alla gator voro behängda med sköna tapeter, fönstren voro fylda af åskådare, allt var jubel och hänryckning. Det ringdes i stadens klockor och kanonerna afskötes. Sedan konungen inkommit i sina rum, i det för honom tillredda herberget, inträdde tvänne utsände af rådet, hvilka å dettas vägnar helsade konungen och bådo att till honom få öfverlemna rika skänker af lifsförnödenheter åt hären, fyra ovanligt stora kanoner med allt sitt tillbehör och slutligen tvänne synnerligt väl arbetade glober, en himmels- och en jordglob, samt flera silfvervaser af det skönaste arbete.
Konungen rördes af så många bevis på välvilja. Han tackade för gåfvorna och uppmanade nürnbergarne
att hålla fast vid den evangeliska saken och icke låta draga sig derifrån hvarken genom löften eller
hot. Fienden skulle nog uppbjuda alla sina krafter, allt under det de talade om lugn och fred, för att söndra och afväpna de evangeliska.
»Gud hafver insatt eder» – fortsatte konungen – »till styresmän i denna stad, hvars like i folkrikhet jag knappt hafver sett. Folket lyder eder och rättar sig efter eder. Må derför eder styrelse blifva sådan, att I kunnen svara derför inför domaren deruppe en gång, då I skolen aflägga räkenskap. I tillhören Nürnbergs höga slägter, följen edra fäders fotspår och liknen dem i fosterlandskärlek. Tänken på att Gud kan öfverlemna eder åt fienden och hvad som då skall öfvergå detta arma folk, hvilket han anförtrott åt eder!»
I vältaliga ordalag påminte konungen om, att Gud låtit dem se stora saker, och att, hvad de hittills utstått hade varit till deras sjelfpröfning. Han hade ock kraftigt beskyddat dem och slagit deras fiender med blindhet, så att de lemnat kejsardömets vigtigaste städer. »Gud hafver till detta arbetet betjenat sig af mig, och förr hade jag väntat, att domsens dag skulle inträffa, än att jag skulle se mig förflyttad till hjertat af Tyskland och till eder stad. Jag har öfvergifvit mina undersåtar och allt hvad jag har kärast i verlden, och mina krigare hafva följt mitt föredöme, öfvergifvande föräldrar, hustrur och barn för att offra sitt lif, liksom jag mitt, för försvaret af religion, frihet och lugn. Jag har icke sparat mitt blod, skall ock hädanefter gerna offra det. Eder stad vill jag beskydda, så vidt som på mig ankommer.»
»Varen derför ståndaktige och trogne, älsken hvarandra inbördes till religionens och frihetens försvar! Tron mig, Gud skall icke alla dagar skicka eder en sådan predikant, som jag är, hvilken på en gång uppmanar, tröstar och hjelper eder i mån af de krafter, som Gud gifver. Blifven ståndaktige, och Herren Gud skall ännu bevisa eder sina välgerningar, eder stad skall fortfarande blomstra och dess rykte sprida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
