Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häraf förmåddes Gustaf Adolf att något tidigare än han ämnat bryta upp ur sitt vinterqvarter. Den
3 Mars ryckte han med 20,000 man ut från Frankfurt. Han ville förena sig med Horn och sedan så skyndsamt som möjligt uppsöka Tilly, som nu med sin här låg i och omkring Bamberg, samt tvinga honom till ett fältslag. Tåget gick öster ut genom Maindalen fram emot Schweinfurt samt sedan söder ut i den vinkel, som Main här bildar, till Kitzingen, hvarest han förenade sig med Horn. Några dagar derefter kommo äfven Johan Banér och hertigen af Weimar, så att den svenska hären då utgjorde 40,000 man.
Oriktiga underrättelser om att Tilly redan lemnat Bamberg gjorde att Gustaf Adolf icke fullbordade
sin plan i afseende på honom. Han fick sedan veta, att han skulle fullkomligt hafva kunnat öfverraska Tilly, om han fortsatt sitt tåg, men då var det för sent. Maximilian af Baiern betogs af fruktan vid underrättelsen om Gustaf Adolfs uppbrott, viss om att det gälde hans land. Han var ett ögonblick betänkt på att låta sin här draga sig in i Böhmen, hvarigenom han hoppades kunna locka Gustaf Adolf att följa efter och sålunda lemna Baiern på sidan om sig. Han tvekade mellan denna plan och en annan att försvara sig bakom Donau, men beslöt sig slutligen för denna senare.
Tilly fick till följd häraf befallning att genast lemna Bamberg och i iltåg begifva sig till
Ingolstadt. Den 14 Mars uppbröt Tilly, och dagen derpå lemnade Gustaf Adolf Kitzingen, tagande vägen
söder ut. Det gick långsamt, ty dels hade Tilly förödt landet rundt omkring, dels var konungens här
betydlig. Det var dock fortfarande konungens afsigt att, om möjligt, upphinna Tilly.
Först den 20 Mars kom han emellertid till Fürth, strax norr om Nürnberg, och dagen derpå fortsattes
tåget förbi denna stad till Schwabach. Samma dag besökte konungen Nürnberg.
Denna stad var då en af de rikaste i Tyskland och hade liksom de flesta fria riksstäderna med värme omfattat den lutherska läran. Kejsarens och katolikernes framgångar hade för dem varit en tid af
ständig oro, och de vågade knappast hoppas att undgå sina trosförvandters öde, helst när till slut äfven konungen af Danmark måste böja sig och falla till föga för de kejserliga härarne. När så Gustaf Adolf kom, lifvades väl hoppet å nyo och varma böner uppsändes för framgången af hans vapen – men det var långt från Östersjön och till Nürnberg, och hvad kunde väl på det hela taget den nordiske konungen med all sin ridderliga sjelfuppoffring förmå emot de segrande kejserlige fältherrarna? Man hörde väl, huru föga fruktad, ja, huru snart sagdt föraktad han var.
Men det underbara inträffade, att denne konung vann seger på seger, och med hvarje ny underrättelse om hans framgång stegrades hoppet och lifvades modet hos riksstadens invånare. Nu stod han framför portarne och skulle hålla sitt intåg i staden. Glädjen var stor hos alla, gammal som ung, hög som låg, och sådant mottagande som Gustaf Adolf här rönte hade han icke kunnat drömma om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
