Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf rycker in i Baiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelse om, huru djup floden var på detta ställe, skulle få hederlig belöning. En af ryttarne
bad då att få förkläda sig till bonde, och såsom sådan gå ned till stranden. Konungen gaf sitt
bifall och red till en aflägsen höjd, hvarifrån han med kikaren kunde se, huru saken skulle aflöpa.
Efter en stund kom ryttaren, förklädd till bonde, gående ned mot stranden. Han bar en lång stång på
axeln och ropade till de baierska soldaterna på andra sidan, att de skulle hjelpa honom öfver.
Då han icke erhöll något tillfredsställande svar, började han vada ut i strömmen, tills den stod honom till medjan, kännande för sig med stången; när han märkte, att strömmen blef för djup, stannade han och vände om under ett ljudeligt skratt från bairarne. En af dem ropade till honom, »om han kunde simma?» På bondens nekande svar uttalade bairaren sin förundran öfver hans dumdristighet. »Floden är tjugutvå fot djup!» – sade han, och på bondens fråga, »huru han kunde
veta det så säkert», tillade han: »Våra officerare mätte honom just i går!»
Den sluge ryttaren frågade nu jämrande, »om icke någon af hans landsmän ville gå emot honom ut i strömmen och med tillhjelp af stången draga honom öfver djupet, han ville gerna gifva hederlig belöning». En af bairarne kastade då af sig kläderna och vadade ut emot den förmente bonden, under det att denne från sin sida gjorde likaledes, så att man tydligt kunde se, huru mycket flodbottnen sluttade å ömse sidor. Emellertid bar sig bonden så oförståndigt åt, att bairaren sam öfver för att hjelpa honom, hvarvid denne begynte upprepa en lång historia om allt hvad han lidit af svenskarne. Dock var han nu så uppskrämd, att han icke vågade gifva sig ut på djupet, hvarför bairaren, som började frysa, lemnade honom åt sitt öde och sam tillbaka.
Med synbar bedröfvelse stod bonden qvar på stranden en stund, men gick derpå långsamt sina färde. Så
fort han kom ur sigte af fienden, skyndade han att uppsöka konungen, hvilken han lemnade de erhållna
underrättelserna, och fick af honom till belöning på stället en qvartermästarplats vid rytteriet jemte hundra riksdaler till utstyrsel[1].
Om morgonen den 3 April red konungen sjelf utefter flodstranden för att rekognoscera. Han stannade vid strahden framför de fiendtliga verken, så att han kunde ropa till skildtvakten tvärt öfver floden. »God morgon, min vän, hvar håller gamle Tilly hus?» – sade han. – »Haf tack» – svarade skildtvakten – »Tilly är i Rain i qvarter.» Den senare, som icke anade, att han talade med konungen, sporde derefter i sin tur: »Kamrat, hvar håller konungen hus?» – »Han är också i qvarter!» – svarade konungen, hvarpå skildtvakten åter frågade: »Gifver konungen också qvarter?»
Konungen svarade: »O, ja! kommen blott här öfver till oss, så skolen I hafva godt qvarter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
