Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein återtager befälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana grunder bestämde Gustaf Adolf att i stället för att sända 12,000 man till Böhmen lemna ett
undvikande svar och hänvisa till Sachsarne och deras befälhafvare Arnim. Vi kunna lätt föreställa oss Wallensteins missnöje, när han fick kännedom om detta konungens svar. »Då konungen trädde tillbaka» – sade han – »sedan saken kommit så långt, så måste något annat ske!» Han hade också ett sammanträde med sin forne underbefälhafvare, Arnim, i November 1631, och omedelbart derefter gaf han sin förändrade sinnesstämning till känna.
Han hade hittills förbannat sig på att aldrig mer tjena kejsaren, ej ens om han derigenom kunde rädda sin själ ur helvetets afgrund, men icke för thy togo sakerna snart en sådan vändning, att Wallenstein åter uppträdde som kejserlig befälhafvare mot svenskarne.
I December 1631 ankom furst Eggenberg till Znaim i Mähren, der han hade ett muntligt samtal med
Wallenstein. Man känner icke innehållet af detsamma, ty underhandlaren har äfvenledes endast muntligen redogjort för detsamma inför kejsaren; men man vet, att han lyckades öfvertala Wallenstein, så att denne åtminstone förband sig på några månader för att bilda en ny här. Det antages, och utan tvifvel på goda grunder, att Eggenberg å kejsarens vägnar gifvit Wallenstein löfte om upphäfvandet af restitutionsediktet, och att kejsaren ville blifva hans beskyddare mot alla hans ovänner.
Wallensteins ovänner voro naturligtvis att söka i ligan, men nu bröt kejsaren med denna och öfvergaf
den politik, som haft Wallensteins afskedande till följd. Denne å sin sida lofvade att iakttaga ett godt förhållande mot de katolska furstarne, och särskildt mot kurfursten af Baiern.
Nu anstäldes emellertid värfningar, och trollkraften af Wallensteins namn förde inom kort tid tusentals krigare under hans fanor. En mängd officerare och öfverstar strömmade till, och äfven högre befälhafvare. I afseende på dessa senare är det dock att märka, det de icke tillsattes af Wallenstein, utan på hans förslag af kejsaren. Men för öfrigt var högste befälet hans och äfven ledningen af politiken.
Men när hären var samlad och de tre månaderna, för hvilka han förbundit sig till kejsarens tjenst,
hade förflutit, ville han åter nedlägga befälet, och det var först i April 1632, efter ett nytt möte med Eggenberg och efter de bevekligaste bref från kejsaren och dennes son, konung Ferdinand af Ungern och Böhmen, som han förmåddes att behålla detta befäl.
Kejsaren befästade honom då genast i hans rätt till Meklenburg, och då ställningen var sådan, att man icke med visshet kunde utlofva hans återinsättande i detta hertigdöme, förklarade kejsaren sig skyldig att hålla honom fullkomligt skadelös derför, det vill säga ett riksfurstendöme med lika stora inkomster. Tills detta kunde ske erhöll han furstendömet Glogau i Schlesien.
l
^-^
–––;-;–––––––:–––––––––-=–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
