Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens och Wallensteins första möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var i de sista dagarna af Maj – till Donauwerth. Här samlade han i hast hvad folk han kunde. Johan Banér fick lemna München och Baiern och draga sig till Lech för att der tillsammans med den från Rehn ankommande hertig Bernhard af Weimar försvara denna flod och utbreda sig emot Bodensjön.
Sjelf bröt konungen upp den 4 Juni från Donauwerth med 18,000 man och 70 gröfre och lättare kanoner
samt tågade i ilmarscher till Fürth och Nürnberg, dit han anlände den 8:de. Af de underrättelser, som här inlupo, visade det sig, att Axel Oxenstierna stod sig godt mot spaniorerne vid Mosel och Rhen, men äfven att Wallenstein och Maximilian skyndade att förena sina härar. Pappenheim hade också framryckt mot Franken, »tydligen» – heter det i ett konungens bref – »för att förena sig med den baierska hären.» Men nu inberättades det, att denne fältherre gick tillbaka till Westfalen, och häraf ändrade konungen sitt beslut att gå rakt till Thüringen samt skyndade att, om möjligt, slå bairarne, innan de hunnit förena sig med Wallenstein.
Men detta misslyckades. Genom felaktiga underrättelser fick Maximilian en dags försprång. Gustaf Adolf, som befann sig på halfannan (tysk) mils afstånd från fienden, stannade några dagar i Sultzbach[1], inväntande med otålighet underrättelser om hvad fienden ytterligare skulle företaga sig. Han var i synnerhet orolig för Sachsen. »Om det står väl till hos oss, Gud vare tack» – skref han till Oxenstierna –
»så står det så mycket sämre till i Sachsen, och det ser ut, som om det der ville vända sig rätt in malheur (till en olycka), om vi icke med stark makt i egen person understödje..... Men hvad det skulle blifva af oss och det evangeliska väsendet, om Kursachsen, hvilken är den ende furste i Tyskland, som ännu kan uträtta något, affaller från oss eller förstöres och med sitt folk förstärker fienden, det kunnen I sjelf döma.»
Han var betänkt på att vid Coburg samla en här på 50,000 man, hvarigenom han hoppades kunna skydda
Sachsen. Då det utan tvifvel var Wallensteins afsigt att afskära svenskarne från kusten, så var denna anordning fullt riktig.
Då emellertid Wallenstein dröjde med sitt inbrott i Sachsen, anade det konungen, att han hade något
annat i sinnet. Så var också förhållandet. De förenade härarna, som voro vida öfverlägsna Gustaf Adolf, ryckte fram att angripa honom sjelf. Nu hade han tvänne utvägar att välja, antingen att bakom Main invänta de förstärkningar, som på hans befallning voro i antågande, eller, då derigenom det trogna och honom så tillgifna Nürnberg skulle hafva blottstälts, att sätta sig i ett befästadt läger vid denna stad.
Redan, medan han ännu sväfvade i ovisshet om Wallensteins verkliga planer, red han, åtföljd endast af några ryttare, in till Nürnberg och lät der under sina egna ögon utstaka ett befästadt läger på östra sidan om staden, omfattande denna i en stor halfkrets. Till borgarena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
