Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens och Wallensteins första möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven Oxenstierna, hvilken förde befälet öfver alla de nu sammandragna häfafdelningarna. De utgjorde
tillsammans 31,000 man.
Nu gälde det att verkställa föreningen med konungen. Rikskansleren ämnade först gå nordost ut till Bamberg för att derefter på östra stranden af Regnitz gå söderut till konungen, men denne föreslog,
att han skulle gå söder om Wallensteins läger, för att på en gång skydda dervarande städer och afskära fienden den vigtiga tillförseln öfver Ingolstadt och Regensburg. Då inträffade förlusten af Lichtenau och Anspach, och detta förändrade konungens åsigt. Han tillstyrkte nu att taga vägen rakt öster ut till Bruck vid Regnitz[1].
Tåget var förenadt med stora faror. Wallenstein låg med öfverlägsen styrka mellan Oxenstierna och
konungen, och man skulle liksom under fiendens ögon verkställa föreningen. Det fordrades derför
mycken försigtighet, och konungens bref af den 10 Augusti innehåller en mängd föreskrifter i detta
afseende. Han lät slå flera bryggor öfver Regnitz för att underlätta öfvergången, och sjelf begaf han sig till Bruck för att möta den länge väntade hären; det var den 16 Augusti.
Den dagen anlände också Oxenstierna med undsättningshären. Konungen mottog med glädje den trogne vännen och alla de omkring honom församlade furstarna och generalerna, hvilka han betygade sin
tillfredsställelse med så väl härens goda tillstånd som den omtanke, hvarmed framtågandet blifvit
framstäldt. Han återvände derpå till Nürnberg.
Fienden sökte väl hindra öfvergången, men blef tillbakadrifven, och sedan först trossen gått öfver
floden, öfverfördes truppen. Tidigt om morgonen den 21 Augusti marscherade hela hären söder ut. Hopar af fiender mötte och skärsmytslade lifligt, men blefvo undandrifne, och Fürth utrymdes af de
kejserlige. Fienden kunde från Alte-Feste se, huru den svenska hären gick öfver Pegnitz och i skönaste ordning uppmarscherade på det öppna fältet längs med Regnitz, till en liten by, belägen ej långt från stranden midt för det fiendtliga lägret.
Samtidigt utryckte konungen med hären från Nürnbergerlägret den förre till mötes. Båda härarne
uppstäldes i slagordning på trenne linier. De utgjorde tillsammans 46,000 man, en ståtlig här,
hvilken genom sin tapperhet och stridsduglighet kunde ingifva sin anförare berättigade förhoppningar
om framgång. Vissheten derom lågade också ur hvarje blick, när konungen, omgifven af de många furstarne, ilade fram öfver fältet.
Nu ändtligen var ögonblicket kommet att öfvergå från den pinande overksamheten i lägret till kraftig
handling. Det var vid middagstiden den 21 Augusti, som föreningen verkstäldes, och redan samma eftermiddag vidtogos de första anstalterna för att gå anfallsvis till väga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
