Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens och Wallensteins första möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens uppgift »fienden skulle lida stor nöd på bröd och salt och måste hemta sitt furage på 10 mils väg». Men på matvaror fans fullt upp i Wallensteinska lägret, endast dryckesvaror – öl och vin – saknades, snart äfven vatten, i det att man måste nöja sig med det dåliga vattnet från de genom den starka sommarhettan uttorkade vattendragen.
Tillståndet var emellertid icke förthy ganska svårt, ehuru af helt andra orsaker. Här rasade smittosamma sjukdomar, framkallade af det liderliga lefnadssättet och ökadt af bristande läkarevård. Soldaterne dogo i tusendetal. Wallenstein måste fram uti Augusti[1] skicka ifrån sig ett par afdelningar på några tusen man för att få mera luft.
Ställningen var tryckande å ömse sidor, ehuru den kändes tyngre hos den innestängde än hos den till
antal och framgångar öfverlägsne fienden. Man räknade derför ifrigt dagarna i det svenska lägret till rikskanslerens ankomst med undsättningshären. »I det brefvet ur kansliet» – skrifver konungen i ett handbref den 1 Augusti till rikskansleren – »sen I min mening, nemligen att I skynden eder med mig att förena och bruken folket, medan det hafver helsan. Dock gå försigteligen, brukandes traktens lägenhet och arbeta att undvika otidig batalj.» Enligt Oxenstiernas egen anteckning å brefvet mottog han det i Kitzingen den 3 Augusti.
Der stodo då omkring 20,000 man, hvilka på olika tider kommit från olika håll. Landtgrefven af Hessen hade med 4,000 man inträffat i Schweinfurt redan den 8 Juli. Först den 13 Juli kom Oxenstierna, hvilken mottog konungens befallning framför Coblentz – en stad som gifvit sig åt honom och Gustaf Horn, men af dem öfverlemnats åt fransmännen[2] – och stannade i Würtzburg, dit landtgrefven anlände den 19:de. Ett par dagar derefter kom hertig Wilhelm af Weimar, medförande äfven fem kursachsiska regementen. Nu väntade man blott på Johan Banér och hertig Bernhard af Weimar.
Dessa hade emellertid blifvit uppehållna af den baierska generalen Kratz och ärkehertig Leopold,
hvilken lyckats öfverrumpla ett par städer i granskapet af Augsburg och derigenom satt denna stad
i fara. Då Banér och hertig Bernhard ryckte emot dem, veko de dock hastigt undan, och den senare
dref erkehertigen framför sig söderut allt intill Tyrolens gräns samt injagade hos hans folk en sådan förskräckelse, att de lemnade detta land öppet allt intill Inspruck. Från de lättvunna framgångar, som här väntade, återkallades han af bud från Banér, att han enligt konungens befallning ofördröjligen skulle uppbryta till Nürnberg.
Hertigen åtlydde genast den kungliga befallningen, upphann Banér vid Nördlingen, hvarefter båda anlände, enligt öfverenskommelse med rikskansleren, till Windsheim den 8 Augusti. Dagen derefter ditkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
