Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Härarne bryta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härarne bryta upp.
Det låg i viss mån sanning i Wallensteins yttrande till sin herre, att han visat verlden, det kejsaren var den oöfvervinnelige och, som en följd deraf, att den svenske konungen icke var så oöfvervinnelig, som ryktet till följd af hans ständiga lycka gjort honom. Dennes gloria var nu bruten, och som vanligt växte ryktet, medan det gick, så att striden vid Alte-Feste till slut omtalades som en afgjord seger för de kejserlige. Också började mången half vän att vackla, under det att fienderna repade mod.
Konungen insåg det nog, och han var under de närmaste dagarne efter den olyckliga striden mycket tryckt till sinnes. Till en början var det hans afsigt att sätta sig fast i det nya lägret söder om Fürth, hvarför han fullbordade dess förskansningar. Det var väl föga utsigt att kunna utsvälta den sege Wallenstein, men i sjelfva verket skulle ett borttagande hafva varit en bekräftelse på det gängse talet om det lidna ntderlaget, hvarförutom staden Nürnberg icke fick öfvergifvas.
Men ställningen så väl i lägret som i staden blef snart outhärdelig. Tillförseln var otillräcklig. Konungen hade väl befalt att upprätta magasin i Windsheim, men denna befallning hade ännu
ej hunnit utföras, och sedan förråden i Nürnberg voro medtagna – de tillhandahöllos fortfarande med
den största beredvillighet af borgarena – instälde sig hungern, förfärligare än någonsin, hvartill
inom kort äfven smittosamma sjukdomar sällade sig. Redan den 29 Augusti räknades bort emot 4,000
sjuka och sårade. Hästarne stupade af brist på foder i tusendetal, och af brist på penningar var myteri nära att utbryta bland de främmande trupperna,
Det var sammanpackningen af de många menniskorna och kreaturen i förening med dålig föda samt utdunstningen från de många förruttnande liken, som i den heta rötmånaden framkallade den förhärjande pesten. Och trakten rundt omkring, de af kanonvagnarna och de fram- och återtågande härafdelningarna nedtrampade fälten och betesmarkerna, de nedbrända byarna – allt medverkade att nedstämma lynnet och väcka likgiltighet för allt, äfven för krigstukt och ordning.
Missnöjet blef slutligen hos soldaterna så stort, att det ledde till betänkliga oordningar. Konungen
blundade derför till en tid. Hungern dref menniskorna till förtviflan, och på den grunden kunde något af oordningarna afräknas. Men slutligen gick det derhän, att de arma invånarne plundrades midt på ljusa dagen.
Då sammankallade konungen den 28 Augusti alla högre officerare och höll till dem ett tal i så skarpa
ordalag, att de häpnade. »I furstar, grefvar och ädlingar» – sade han – »det har kommit för mina
öron stora klagomål öfver eder. I söndersliten edert fädernesland som onaturliga barn, I förderfven
det. Gud, som är min domare och ser i mitt hjerta, vet, att jag har gjort allt för att förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0425.html
