Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein inbryter i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bernhard. Han träffade honom också vid Arnstadt, det var den 23
Oktober, dit de öfriga trupperna från Nördlingen och Nürnberg efter
hand ankommo under de följande dagarna.
Konungens möte med hertig Bernhard var kallt. Vi kunna ock
föreställa oss, huru ogerna den stolte och häftige hertigen skulle se
ankomsten af den man, i hvilken – såsom vi funno af hans bref till
brodern – han såg på en gång sin öfverman och afundsman. Hertig
Bernhard var emellertid en duglig man, som konungen satte högt värde
på. Det hade varit önskligt, om äfven de andre furstarne, såsom »hertig
Jörgen», trädt i hans fotspår.
Ju längre konungen kom norr ut, desto rikare flöto honom
underrättelserna till handa om ställningen i nedra Tyskland och förnämligast
i Kursachsen, dit nu krigets åskor drogo sig. På denna krigsskådeplats,
på honom sjelf och Wallenstein voro nu hela Europas blickar riktade.
»Desse två store motståndare» – heter det i den ofvannämnda
berättelsen[1] – hade nu blifvit de namnkunnigaste personer i den kristna
verlden, och knappt fans det någon man, äfven af ringare stånd, som
ej kände inflytelsen af den svenska konungens företaganden på sig sjelf,
sin verksamhet och sin lycka.»
Vi nämnde »hertig Jörgen». Han hade emot konungens befallning
att gå till Thüringen, gått till Halberstadt. Derifrån begaf han sig
på anhållan af Johan Georg till Kursachsen. Den outtröttlige Grubbe var
med. Han hade varit själen i de åtgärder, som vidtagits med anledning
af Pappenheims plötsliga återkomst från Maestricht, och det var
synnerligast genom hans nit, som den lilla här kunnat af spillrorna
hopbringas, hvilken nu gick öfver Elben och anlände till Torgau den
22 Oktober.
»Det är intet tvifvel» – skrifver Grubbe härifrån till konungen
den 28 – »att denna hjelpen är mycket välkommen och att så
kurfursten som hans undersåtar derigenom äro mycket animerade vordne.»
Han berättar vidare om Wallensteins annalkande mot denna stad, men,
okunnig om rätta orsaken till dennes återtåg, yttrar han sig, som om
det skett, »emedan han förstått hafver, att vi stodo här med ungefär
4,000 hästar för honom i fält.» – »Allt hopp står här näst Gud på
Eders Maj:ts ankomst, till hvilken den allra högste Gud lycka och
framgång nådeligen vill förläna.»
Orolig öfver att skrifvelser från konungen uteblefvo, skrifver han
den sista Oktober: »I aftons sent kom hertig Georgs lakej tillbaka ...
och berättar, det han fått befallning att muntligen säga H. F. Nåde,
att E. M. ville taga sin marsch uppå Dresden genaste vägen, hvilket
så väl som det, att E. M. intet om denna hjelp till kurfursten svarar,
gör en part icke litet bestört, som hade man andra order att vänta.»
Han omtalar vidare, att kurfursten för all ting i verlden åstundar, att
konungen måtte komma med honom till tals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
