Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein inbryter i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Underrättelsen om att Pappenheim nalkades Erfurt förmådde honom
att fortsätta sitt tåg och gå öfver Thüringerskogen till Arnstadt.
Pappenheim var verkligen i antågande. Han hade, som nämdt är,
redan från Nürnberg erhållit befallning att sluta sig till Wallenstein,
men icke efterkommit densamma, emedan han helst önskade att föra
kriget på egen hand. Nu kom ny befallning från Wallenstein att
ofördröjligen afgå till Thüringen. Det var den 7 Oktober som Pappenheim
mottog detta bud, och sådana voro ordalagen, att han ej vågade lemna
befallningen ohörd. Befallningen ankom med det samma till Pappenheims
underbefälhafvare, att de skulle aftåga äfven utan hans tillstånd,
om så behöfdes.
Alltså bröt Pappenheim upp från Nedersachsen och närmade sig
Erfurt. Men då fick han veta, dels att Wallenstein lemnat Coburg,
dels att hertig Bernhard var i antågande från Franken, och derför drog
han vidare öster ut till Merseburg samt derifrån i riktning mot Leipzig.
Denna stad hade måst öppna sina portar för Wallenstein den 22
Oktober. Den kejserlige öfverfältherren stod på väg till Torgau, hvilken
starka fästning han ville bemäktiga sig för att få en fast öfvergångspunkt
öfver Elben, då underrättelsen hann honom, att Pappenheim var
i antågande och redan befann sig i granskapet af Merseburg. Wallenstein,
som knappast väntat, att hans sista befallning skulle åtlydas mer
än den föregående, vände då genast om mot Leipzig.
Vid denna stad förenade sig de båda fältherrarne, det var den 29
Oktober.
Men nu närmade sig ock konungen.
Strax efter det ilbud, som rikskansleren afsändt till konungen med
underrättelse om Wallensteins tåg mot Sachsen, kom ett bref, hvari
han tillstyrkte konungen att fullborda sin föresats och draga norr ut.
»Eders Maj:ts närvaro i Sachsen är visserligen nödig» – skrifver han
– »och tror jag till Gud, att E. Maj:ts ankomst skall åstadkomma der
stor förändring så hos vänner som illviljande och uppenbara fiender ...
Nöden fordrar att E. M. kommer närmare för att desto bättre med
sitt anseende och sin maktfullkomlighet ordna sakerna efter sig
företeende fall, särdeles sedan allt der synes vara förvirradt. Den högste
Gud styre alla E. Maj:ts rådslag och göre lycksaliga. Hvad mig E.
M. täckes uppå lägga, ehuru väl mina krafter mig temmeligen
förlåta ... det vill och skall jag göra efter all min förmåga och försäkrar
E. M. på vilja, flit och trohet.»
Vi lemnade konungen redan på väg norr ut. Han ankom med
rytteriet till Nürnberg den 12 Oktober. Här sammanträffade han med
Axel Oxenstierna. Hans vistande i Nürnberg blef kort. Han bortdref
den på sitt tåg söder ut stadda baierska hären från den närmaste
trakten och afgick norrut den 17. Kniphausen afgick med den
nürnbergska besättningen, som utgjorde 4,000 man.
Axel Oxenstierna följde konungen sjelf, som endast med Smålands
rytteri under Fredrik Stenbock skyndade förut att upphinna hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
