Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagfältet och härarnes uppställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstäld en af dessa stora fyrkanter af fotfolk med mindre fyrkanter
på alla fyra hörnen. Till venster om denna fyrkant följde åter starka
sqvadroner rytteri af gamla, välkända regementen, såsom Colloredo,
Montecuculi, Sparre, Schaumburg, Picolomini, mellan hvilka sistnämnda
åter befann sig en mindre afdelning musketerare.
Midten utgjordes af fyra stora fyrkanter fotfolk, hvardera uppstäld
i likhet med den förstnämda på högra flygeln. De stodo midt bakom
det mindre af de båda batterierna och bildade tillsammans ett kors,
så att två af dem stodo i linie af slagordningen, medan af de två
andra den ena var framskjuten framför linien, den andra stod långt
bakom den sistnämnda. De utgjorde inalles 6,000 man. Regementenas
namn i den längst framskjutna fyrkanten voro: Berthold Wallenstein,
Chiesa, Savelli, Coronini; i den högra af de tvänne, som stodo
i linien, Gallas, Grana, Gonzaga; i de venstra af dessa: Geisa,
Contreras, Breunner; och i den, som stod bakom linien, Max Wallenstein,
Contreras, Fugger och Sachsen-Lauenburg.
Den venstra flygeln anfördes, som nämndt är, af Götz. Till
venster om densamma skulle Pappenheim hafva sin plats i striden.
Musketerarne framför slaglinien i landsvägsdikena utgjorde 1,500 man.
På den östra sluttningen af Galgberget stod en del af trossen. Men
till större delen hade denna blifvit förd till Leipzig.
Den svenska hären stod uppstäld på tvänne träffen. Den högra
flygeln i första träffen anfördes såsom vanligt af konungen sjelf. Der
stodo ytterst finnar under Stålhandske, så vestgötar under Soop,
vidare södermanländingar under Sack, upländingar under Axelsson,
östgötar under Rothkirch och längst till venster närmast fotfolket
småländingar under Stenbock. Midten af första träffen, som utgjordes af
fotfolk, anfördes af grefve Nils Brahe. Der stodo efter hvarandra i
ordning från höger de svenska gula, blå och gröna brigaderna,
tillsammans 5,000 man. Venstra flygeln, som anfördes af hertig
Bernhard af Weimar, utgjordes af idel tyskar.
Detsamma var fallet med andra träffen. Högra flygeln af denna
anfördes af generalmajor Bulach, midten af Kniphausen och venstra
flygeln af generalmajor Hoffkircken.
Mellan hvarje rytterisqvadron fyldes luckan af en pluton
musketerare om 200 man. Framför de fyra fotbrigaderna, så väl i första
som andra träffen, stodo regementskanonerna, fem framför hvarje.
De grofva kanonerna, till antalet tjugu, stodo midt framför fotfolket i
första träffen[1].
Flera af namnen på befälhafvarne äro här desamme som vid
Leipzig. I båda fältslagen stodo svenskarne, både ryttare och fotfolk,
hufvudsakligen på högra flygeln. Vid Lützen utgjordes första träffens
högra flygel af idel svenskar. Det närmaste fotfolket var också svenskt,
nemligen den svenska brigaden, som hade sitt namn deraf, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
