Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slagfältet och härarnes uppställning
- Slaget vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade i Wildenstein en ny befälhafvare, sedan Hepburn lemnat den
svenska tjensten.
För öfrigt se vi konungen här inom det högre befälet omgifven
af tyskar. Blott en svensk, grefve Nils Brahe, stod här vid hans sida.
Gustaf Horn och Johan Banér befunno sig i södra Tyskland, och
Lennart Torstensson, den utmärkte befälhafvaren för artilleriet, satt
fången i Ingolstadt.
Slaget vid Lützen.
När dimman ändtligen började lyfta sig och för en lätt vind dref
undan utåt fältet, var klockan omkring 11. Man kunde då se
sträckningen af den fiendtliga slagordningen, hvilken visade sig vida starkare,
än man väntade. För en härförare med Gustaf Adolfs blick var det
också genast tydligt att, då någon öfverflygling var omöjlig, allt
berodde på kraften och hastigheten af ett anfall framifrån.
Så fort den fiendtliga hären blef synlig, utropade konungen: »Nu
vilja vi deran i Herrans namn!» – och i det han sammanknäppte
händerna omkring svärdfästet, tillade han: »Jesu, Jesu, Jesu, låt oss i
dag strida till ditt heliga namns ära!» Derpå drog han svärdet, svängde
det öfver hufvudet och kommenderade: »framåt!», sättande sig sjelf i
rörelse, »den tappraste i hela sin här» – heter det i den engelska
berättelsen[1].
Kanonernas dunder öppnade å båda sidor det blodiga skådespelet.
Det tilltog under framryckandet, som blef allt farligare, ju närmare
man kom landsvägen och elden från de der gömda musketerarne. En
hel timme skall härunder hafva förgått. Det säges, att konungen då
med förebråelser vändt sig till fotfolket och sjelf tagit piken i hand
samt gjort sig färdig att gå främst i stormen mot dikena, men af
soldaternas rop skall han hafva låtit förmå sig att afstå derifrån, hvarpå
han åter bestigit sin häst och ridit bort till rytteriet på högra flygeln.
Klockan var ungefär 12, när man uppnådde landsvägen.
Det första anfallet. Vid framtågandet hade den venstra flygeln
det på Galgberget uppstälda fiendtliga batteriet rakt framför sig. Den
svenska midten åter hade det bakom landsvägen stälda batteriet rakt
emot sig. I synnerhet blef derför manspillan på venstra flygeln stor,
och den enda möjligheten att minska förlusten låg i skyndsamheten
vid framryckandet.
Nils Brahe med fotfolket var först framme vid landsvägen, emedan
denna krökte sig, så att denna del af slaglinien först måste vidröra
densamma. Utan synnerlig svårighet lyckades det att här komma
öfver dikena och landsvägen. Brigaderna kommo öfver i den ordning
de voro uppstälda, först Gabriel Kyle med den svenska, så den gula
och derpå Winckel med den blå. Den sistnämnda, som var närmast
[1] Den här ofvan omnämnda Swed. Intelligencer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0453.html
