Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Hertig Bernhard af Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myteri i svenska hären, April 1633.
25
ningen af Neuburg kunde man lika lätt skynda till Schwabens som till
Frankens undsättning, under det att man hotade Baiern.
Detta land undgick faran genom ett uppror i svenska hären.
Så väl officerare som soldater voro högeligen missnöjde öfver
uteblifven sold, hvarigenom de tvingades till att söka sig utvägar, som
samlade öfver dem allas harm. På mötet i Heilbronn klagades högt
öfver dem. Sinnesstämningen i hären förbittrades allt mera. Tvänne
öfverstar af tvetydigt rykte, Joachim Mitzlaff och Pfuel, kallad »den lille»,
stodo i spetsen för de missnöjde. »I stället att betala dem den sedan
flera år innestående solden» — skreko desse — »hade man icke i
Heilbronn fattat andra beslut än att straffa dem och beröfva dem alla
medel till uppehälle, emedan de ofantliga summor, som
samman-skötos af de förbundna ständerna, blott användes att tillfredsställa
girigheten hos herrarne med pennan, under det att soldaten fick blottställa
sitt lif och dö af hunger.»
Den 20 April sammanträdde större delen af officerarne och
undertecknade en skrifvelse, hvari de påminte om, huru högtsalig konungen
lofvat dem ej blott riklig utbetalning af solden hvarje halfår, utan
dertill en ståtlig belöning i land och folk; huru de hade följt honom troget,
sommar och vinter, utan rast och ro till belägring och fältslag, och
huru de efter hans fall under hertig Bernhard segrat vid Lützen,
fördrifvit fienden ur Sachsen och Franken, äfvensom under fältmarskalken
Horn icke visat sig mindre oförtrutne. Men efter Gustaf Adolfs
bortryckande hade de hvarken sett eller hört något af rikskansleren eller
af betalning eller tack.
Nu ville de veta, hvem de tjente, hette det vidare i deras
skrifvelse. I Heilbronn tänkte man icke på dem, utan på Sveriges
godtgörande, på ståthållare, kommissarier, residenter och presidenter.
Derför hade de beslutat att icke vidare taga ett steg mot fienden. De
ville hellre behålla de eröfrade länderna såsom en rätmättig underpant.
Och denna deras mening ämnade de meddela de öfriga krigshärarna i
Westphalen, Sachsen och vid Rhen. Inom fyra veckor ville de hafva
rikskanslerens svar.
Hvarken Gustaf Horn eller hertig Bernhard gillade detta tilltag.
Den förre betraktade det rent af som ett uppror. Den senare erkände
billigheten af de framstälda fordringarna, ehuru han ansåg ordalagen
vara allt för hårda. I hvad förhållande hertigen i sjelfva verket stod
till denna sammansvärjning, torde svårligen kunna fullt utredas.
Drottning Christina har fält det yttrande om honom, »att denna kabal "til 1—
stäldes af honom sjelf», men det är icke bevisadt. Blott det vet man,
att han med klokhet förstod att begagna sig af saken för uppnåendet
af sina enskilda planer på Franken. • *
Gustaf Horn begaf sig till Heilbronn med härens skriftligen
uppsatta besvär. De här församlade ombuden hörde med förvåning
underrättelsen om hvad som var på färde vid hären och beslöto på riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
