Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Wallensteins slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallensteins slut.
29
Wallensteins slut.
Sedan Wallenstein efter slaget vid Lützen dragit sig tillbaka till
Böhmen, väcktes det i Dresden fråga om att följa honom efter. Detta
förslag gjordes först hertig Bernhard, dä denne strax efter slaget
personligen infann sig i Dresden den 13 November 1632, men hertigen
afstyrkte. Detsamma gjorde ock Axel Oxenstierna, då han i December
kom till Dresden. Härigenom fick Wallenstein tid att återställa sin
här. Först och främst företog ban en sträng, för att icke säga grym,
räfst med alla dem som under det sista fälttåget och slaget vid Lützen
icke gjort sin pligt, hvarjemte han på ett lysande sätt belönade dem,
som vunnit hans bifall. Derefter fick hären i sina qvarter hemta
krafter till följande årets fälttåg. Han rustade att på våren låta trenne
härafdelningar tåga till Baiern, Franken och Schlesien.
Men våren och sommaren 1633 tillbragtes hufvudsakligen med
underhandlingar. I Mars lemnade Wallenstein Böhmen och gick in i
Schlesien, omgifven af en prakt, som föga tydde på ett allvarsamt fältlif.
Man räknade fyrtio herrar, som hörde till hans hof, icke mindre än
fjorton sexspända postvagnar och den talrika underordnade hofstaten
glänste i nya klädedrägter i blått och rödt, icke förglömmandes tio
trumpetare med förgylda silfvertrumpeter, en ståt som endast kejsaren
sjelf brukade.
Det blef icke heller något krig af, om man undantager, att ett
litet fäste, som var besatt af 400 svenskar och sachsare, måste gifva sig,
utan grefve Trzka infann sig en dag i Maj vid förposterna och inbjöd
Arnim till en sammankomst. Wallenstein hade derför i sin bärstol
begifvit sig till ett ställe i närheten midt emellan båda härarna. Arnim
begaf sig också till Wallenstein, hvarvid de samtalade utan vittnen med
hvarandra, men derefter infann sig Arnim å nyo till ett nytt samtal, då
han hade med sig sex svenske, sachsiske och brandenburgske öfverstar.
Samtalet fördes om medlen att åstadkomma fred, och ett stillestånd
afslutades på fjorton dagar.
Vi hafva förut talat om, att Wallenstein tillstyrkte kejsaren att
göra fred, och en sammankomst mellan kejserliga ombud och
landtgrefve Georg af Hessen hade egt rum i Leitmeritz. Den fred, som
Wallenstein nu ville genomdrifva, gick ungefär i samma syftning som
de på det nämnda mötet uttalade grundsatserna. Det tyska riket skulle
i afseende på ständernas rättigheter och religionsfriheten återställas i
samma skick som före kriget eller år 1618. De fördrifne furstarne skulle
således återförsättas i deras besittningar, och svenskarne skulle af hela
riket försäkras om en ansenlig ersättning.
Men samtidigt härmed öppnade Wallenstein underhandlingar med
de båda kurfurstarne i Sachsen och Brandenburg samt med Frankrike
och Axel Oxenstierna. Redan i Maj 1633 egde hemliga meddelanden
rum mellan Wallenstein och denne. Sedan ett nytt stillestånd blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
