Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Johan Banérs fälttåg - Slaget vid Wittstock den 24 September 1636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
vester om Schreckenberget. Midten, som utgjordes af fotfolket, fördes
af Lesslie, venstra flygeln af Stålhandske och King. Reserven stod ett
stycke bakom under Vitzthum.
För att draga fienden från förskansningarna gingo Banér och
Torstensson med högra flygeln upp på Scharfenberget, under det att
Stålhandske och King med venstra flygeln sändes att på en lång omväg åt
vester komma upp på Schreckenberget och taga fienden i sidan.
Ba-nérs afsigt lyckades, ty fiendens venstra flygel vände sig här emot
honom och Torstensson, och en hårdnackad strid uppstod, hvarunder de
föregingo med det mest lysande mod. Öfvermakten var dock för stor,
och just när svenskarne voro uttröttade, framryckte fyra fiendtliga
fotbrigader för att taga Banér i sidan. Det såg en stund ut, som om
Banér och hans ryttare varit förlorade, och fiendens segerrop fylde luften.
Då framryckte Lesslie med fem fotbrigader. Han hade hittills haft
befallning att stå stilla. Nu skred han framåt och han lyckades drifva
tillbaka det anfallande fiendtliga fotfolket, men blef derefter af fiendens
öfvermakt så illa ansatt, att två brigader alldeles förstördes. Det var
ett spännande ögonblick, och så väl Lesslie som Banér sände bud till
Vitzthum att rycka fram med reserven. Men denne rörde sig icke ur
fläcken. Han sade blott, att, enligt hvad han förut sagt, utgången här
skulle blifva densamma som vid Nördlingen, och han visste nog sin
tid, då han skulle komma.
I detsamma anfölls Banér på högra flygeln å nyo, och ställningen
började blifva ytterst förtviflad. Han trodde sjelf, att allt var förloradt.
Aftonskymningen var redan inne, och ingen utsigt syntes till räddning,
då med ens gevärssalvor och stridsrop höjdes mot vester bakom
Schreckenberget. Det var Stålhandske och King med venstra flygeln, som
först nu hunnit fram. I detsamma kom också Vitzthum med reserven
framtågande, och nu var saken snart afgjord. Först grep det
fiendtliga rytteriet till flykten, lemnande fotfolket i sticket, och af detta blef
det kejserliga i det närmaste förstördt. Knappt tusen man, mest af de
sachsiske, lyckades komma från slagfältet. Vår egen förlust var
omkring 2,000 sårade och 1,000 döda.
Icke mindre än 35 fältstycken föllo i segrarnes händer, derjemte
hela trossen och en mängd fanor och standarer. Sjelfva kurfurstens
och de kejserlige generalernes bordsilfver befann sig bland bytet.
Tidigt på morgonen den 25 utsändes Stålhandske och King att förfölja.
De återkommo efter fyra dagar med 2,000 fångar, en mängd tagna
fanor och bland bytet en af kurfurstens karosser.
Segern vid Wittstock, som kan sägas hafva utplånat nederlaget
vid Nördlingen, väckte här hemma stor glädje. Banér och Torstensson
fingo betydliga förläningar både hemma och i Tyskland, och regeringen
skref till Banér, »att han skulle ihågkomma förtjente officerare med
gods, som af fienden kunde vinnas», samt utdela bland dem guldkedjor
och konterfejer för 3,000 rdr. Banérs namn flög fruktadt öfver
Tyskland, och man talade med förvåning om desse svenskar, som reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
