Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Johan Banérs fälttåg - I Thüringen och vid Magdeburg 1636 - Slaget vid Wittstock den 24 September 1636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Baners fälttåg 1638.
•71
från den svenska tjensten till Kursachsens. Emot Baners hopp att
Magdeburg skulle hålla sig uppgaf den svenske befälhafvaren, öfverste
Drake, staden den 5 Juli. Förlusten var svår, emedan Magdeburg var
den enda fasta punkt af någon betydenhet, som svenskarne då hade
inuti Tyskland.
Johan Banér drog nu i början af Augusti nedåt Lüneburg,
förenade sig der med de westfaliska trupperna, hvilka nu anfördes af
Lesslie, och gick derefter in i Meklenburg, der han ytterligare förstärkte
sig med 4,000 man från den här, hvilken under Herman Wrangel
blifvit uppsatt i Pomern att uppefter Odern skydda hufvudhärens östra
sida, liksom hären i Westfalen skulle skydda den vestra.
I Meklenburg kom det nu till en afgörande strid.
Slaget vid Wittstock den 24 September 1636.
Genom de nämnda förstärkningarna hade Banér bragt upp sin
styrka till omkring 20,000 man. Men de förenade fiendtliga härarne
utgjorde omkring 30,000 man, och skulle det gå på detta sättet bakut,
så blefve slutet för svenskarne att nedträngas till kusten och der
uthungras, helst som fienden väntade förstärkningar, hvilka voro i
antågande. Derför beslöt Banér att våga ett afgörande slag och tågade i
detta syfte från södra Meklenburg rakt på Perleberg *), der fienden stod
i ett väl befästadt läger.
I två dagar efter hvarandra höll Banér i slagordning framför lägret,
men fienden lät icke locka sig derur. Hatzfeld ville invänta sina
förstärkningar. Då Banér derför gick till Havelberg och tog denna ort,
som på sommaren jemte de öfriga fästena vid Elbe efter Magdeburgs
öfvergång fallit i fiendens händer, drog sig Hatzfeld åt nordost för att
lättare kunna förena sig med de lüneburgska trupperna, hvilka stodo
närmare Pomern. Han hade hunnit till Wittstock, då Banér upphann
honom.
De kejserlige förskansade sig i största hast och så vidt sig göra
lät på en sandhöjd sydost om staden Wittstock. Denna ligger vid den
mot söder till Elbe flytande Dossefloden. Trakten omkring floden är
träskig både vester och söder om staden, och omkring stränderna höja
sig en mängd sandkullar. Den, på hvilken fienden förskansat sig, bär
nämnet Schreckenberg. Strax sydost derom närmare floden ligger en
annan kulle med namnet Scharfenberg. I dalen vester om
Schreckenberg mellan detta och närmaste höjd var också trakten morasig.
Hatzfeld ville på Schreckenberg liksom förut vid Perleberg uttrötta
svenskarne, och i sjelfva verket var också hans ställning oangriplig. Men
Johan Banér beslöt dock att här icke blott utmana, utan tvinga
fienden till strid.
Det var vid middagstiden, som han kom tågande söderifrån fram
emot Schreckenberget och lät hären genast intaga sin slagordning, så
att högra flygeln stödde sig på Seharfenberget, den venstra mot träsket
l) I nordvestligaste Brandenburg, nära Elbe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
