Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Westfaliska freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
skande rikskansleren ett vilkor, nedom hvilket Sverige aldrig borde tänka
pà fred Ingen landersättning kunde för Sverige vara likstäld med
Pomern. Men i denna fråga hade Sverige, såsom naturligt var, en
häftig motståndare i Brandenburg, som på inga vilkor ville gå förlustig
en sådan landutvidgning. Snart nog väcktes ock fråga om, att Sverige
skulle afstå från en del af Pomern och äfven från Stettin, mot
ersättning i penningar för denna stad.
Rikskansleren skrifver derom af den 2 Januari 1646 till sonen:
»Jag märker af din skrifvelse till mig, så ock utur ett Salvii bref till
hennes maj:t, att I endels med lika argument råden till antagande af
Förpomern med kurfurstens af Brandenburg consens (samtycke) och en
summa penningar i stället för Stettin. Och du sätter dertill, att
befarande är, det uppå Sveriges kronas ersättning och hela
fredsunderhandlingen eljest blifver ett elakt utslag, förutan hvad mera blifver af dig i
denna sak omordadt och mig till sinnes fördt; efter som jag ock
förnimmer, hvad en och annan, särdeles din medbröder, om mig och
mina råd dömer. Käre son, det kan väl hända sig, att du der på
platsen kan se några svårigheter och dem bättre iakttaga .... Men
så vida jag saken förstår och kan afdöma, ser jag ingen ersättning för
Sveriges krona considerabel, så snart vi träda ifrån Pomern.»
»Hela Pomern utan kurfurstens samtycke skulle vara mig
antagligare än Förpomern med hans samtycke, om än Stettin lades dertill
.... Före detta bjödo ock de kejserlige, enkanneligen Trautmansdorf,
hela Pomern. De fransyska ombuden voro ock dertill benägna. Nu
är allt misshagligt eller åtminstone ställer man sig så . . . Det är ock
att taga i betraktande, huru litet Frankrike lemnar kejsaren och tyska
riket tillbaka mot öfverlemnandet af ett så kosteligt land som Elsass
med Brisak (Breisach) och Philipsburg.»
Den i brefvet omnämnde grefve von Trautmansdorf ankom såsom
kejserligt ombud till fredskongressen i November 1645. Han erkändes
allmänt såsom den utmärktaste vid mötet och var sin herres gunstling
på samma gång som han åtnjöt allas aktning, emedan man visste, att
han redligt ville freden. Han utlofvade, enligt hvad de svenska
ombuden skrefvo, kejsarens samtycke till afträdandet af hela Pomern under
furstlig rätt, samt Bremen och Verden under biskoplig och Wismar
för evärdelig tid, men rådde derjemte, för Brandenhurgs och
Meklen-burgs skull, att Sverige skulle nöja sig med Förpomern ensamt och
condominium (samvälde med de särskilda furstarne) öfver Wismar,
Bremen och Verden.
Trautmansdorf blef likväl ansedd såsom allt för mycket tillgifven
protestanterna, så att katolikerne till slut lyckades aflägsna honom
från fredsmötet. Sveriges fordringar, sådana de slutligen äfven villforos,
bestämdes redan före slutet af 1646. De svenska ombuden fingo
nemligen instruktion »att så småningom gifva med sig i afseende på
Hin-terpomern». I December samma år erhöllo de bestämd och slutlig
resolution. Sverige uppstälde då Förpomern, Rügen, Wollin, Stettin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
