Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Westfaliska freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westfaliska freden den t4 Oktober 1648.
153
Sveriges bundsförvandt, Frankrike, erhöll först och främst
bekräftelse på trenne biskopsstift: Metz, Toul och Ver dun, belägna i
Lothringen och afträdda redan år 1552, samt hvad huset Habsburg egde af
Elsass, nemligen södra delen af detta land, jemte rättighet att hålla
besättning i Pilipsburg ’), Men Frankrike erhöll dessa besittningar utan
något beroende af tyska riket, hvaremot de till Sverige afträdda
områdena förblefvo under »riket».
Slutligen erkändes Schweiz och Nederländerna (Holland) såsom
sjelfständiga stater.
Rörande religionen, med afseende på hvilken vi påminne oss huru
hätskt de från hvarandra skiljaktiga protestantiska bekännelserna stodo
emot hvarandra, så blef den augsburgska religionsfreden nu utsträckt
äfven till de reformerta, i det att man förklarade »för rätt och billigt»,
att ingen skulle få förtrycka någon för bekännelsens skull — en
grundsats, som sålunda behöft nära hundra år, fylda af förföljelser, mord,
blod och elände för att blifva allmänt erkänd. Men tiden var också
nu en annan. I de följande förvecklingarna mellan de europeiska
staterna är det icke mera religionen, utan de politiska förhållandena
ensamt, som utöfva inflytande på och bestämma statskonsten.
Till sist må vi nämna, att Sverige och Frankrike gingo i borgen
för eller åtogo sig upprätthållandet af den genom westfaliska freden
faststälda ordningen inom det tyska riket.
Det långvariga kriget var slutadt, och lugnet inträdde så småningom
litet hvarstädes. I afseende på långvarighet och utsträckning hade det
icke haft sin like. Från att vara ett uppror i Böhmen hade det
gradvis bredt ut sig öfver hela Tyskland och indragit i sina maskor hela
den protestantiska verlden. Det var en jättekamp mellan
protestantismen och katolicismen, hvilken ändtligen i grund afgjorde frågan om
det inbördes förhållandet mellan dessa makter, så att det ständiga
spörsmålet om trosbekännelsen tystnade.
Men det var tillika en strid med politiskt syfte. Det var
nemligen äfven fråga om, huruvida den tyske kejsaren eller må hända rättare
huset Habsburg skulle föreskrifva lagar för Europa, och äfven denna
fråga afgjordes. Tysklands makt splittrades, i det att bandet, som
förenade dess småfurstar med kejsaren, lossades, huset Habsburg förlorade
sitt forna öfvervägande inflytande och i dess ställe framträda nu
Frankrike och Sverige såsom hufvudmakterna i Europa. De båda, jemte
Holland och kejsaren, äro för den följande tiden — till närmare
århundradets slut, då England äfven framträder — att betrakta som
Europas hufvudmakter. .,
*) En stad på östra sidan om Rhen i det dåvarande biskopsstiftet Sfeyer
söder om Manheim,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
