Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Westfaliska freden - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Inom det nordiska statssystemet stod Sverige nu som det
mäktigaste riket, och de länder, hvilkas egande fört så väl Ryssland och
Polen som Danmark och Sverige tillsammans i strid, voro nu Sveritres
egendom. Hvart man kastade blicken var den yttre maktställningen
stor och lysande.
Vi skola nu öfvergå till den andra sidan af minderårighetens
regemente och kasta en blick på dess inre styrelse.
2.
Förmyndarnes inre styrelse.
Drottning Christinas ungdom och uppfostran.
Vi hafva redan omtalat Christinas födelse *). Så väl Gustaf Adolf
som Maria Eleonora hade önskat en son, och den svikna förhoppnin-
’) Vi tillägga här ur hennes egen lefvernesbeskrifning följande: »Jag föddes
betäckt af hår från hufvudet ända till knäna, så att endast ansigte, armar och ben
voro fria; jag var helt och hållet luden och hade en grof och stark röst. Allt
detta kom qvinnorna, som mottogo mig, att tro, det jag var en gosse. De fylde
hela palatset med en falsk glädje, som till och med för några ögonblick bedrog
konungen sjelf. Hopp och längtan (nemligen efter en prins) hjelpte till att bedraga
hela verlden; men det blef en stor uppståndelse bland qvinnorna, när de sågo
sig bedragna. De råkade i stort bekymmer, huru de skulle taga konungen ur sin
villfarelse. Prinsessan Katarina, hans syster, åtog sig detta uppdrag. Hon bar
mig på sina armar för att visa mig för konungen och låta honom sjelf se hvad
hon icke vågade säga honom. Denne store furste visade ingen förvåning, utan slöt
mig i sina armar och var så vänlig, som om han icke hade blifvit bedragen i sin
väntan. Han sade till prinsessan: »Låtom oss tacka Gud, min syster! Jag hoppas
att denna flicka skall blifva så dugtig som en gosse. Jag beder Gud, att han
måtte bevara henne, emedan han har gifvit mig henne.» För att trösta honom
ville prinsessan smickra honom med, att han ännu var ung. liksom ock drottningen,
hvilken snart kunde gifva honom en manlig arfvinge, men konungen svarade henne
å nyo: »Min syster, jag är nöjd, och jag ber Gud, att han måtte bevara detta
barnet åt mig.» Derefter återskickade han mig med sin välsignelse, och han såg så
förnöjd ut, att han förvånade hela verlden.»
Sedan hon vidare omtalat, huru konungen lät sjunga Te Deum och anställa
alla de högtidligheter, som voro vanliga, då en första manlig arfvinge föddes, samt
huru man dröjde med att underrätta drottningen om misstaget, tills hon blef så
frisk, att hon kunde uthärda det, tillägger hon rörande sitt dop, att presten, som
döpte henne, gjorde med dopvattnet korstecknet öfver hennes panna — »och
in-rullerade mig, utan att veta hvad han gjorde, ifrån detta lyckliga ögonblick i eder
tjenst.» Hon menar Guds tjenst och sin öfvergång till katolska läran; hon har
nemligen tillegnat sin lefvernesbeskrifning åt Gud. »Det är visst» — säger hon
— »att hvad presten gjorde, var emot det vanliga lutherska ceremonielet. Man
tog det som en slags vidskepelse, hvarur han drog sig så godt han kunde.
Konungen sade leende om mig: »Det blir en slug flicka, ty hon har narrat oss allesam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
