Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
vara henne, som om en sten lyftades henne af hjertat», så var hon
dock ingalunda nöjd med beslutet. Men det drefs igenom, hvad så
hon än tyckte, och den unga drottningen öfverlemnades till sin faster.
Emellertid fortgick undervisningen oafbrutet. Axel Oxenstierna,
åt hvilken Gustaf Adolf uppdragit högsta ledningen af sin dotters
uppfostran, deltog sjelf deri. Efter sin hemkomst tillbringade han —
berättar Christina sjelf — tre eller fyra timmar dagligen med henne för
att undervisa henne i hennes pligter som drottning.
»Det var af honom» — säger Christina — »som jag har lärt
hvad jag vet af regeringskonsten. Du har velat, Herre *), att det skulle
vara en af verldens störste män, som skulle gifva mig de första
lektionerna deruti, och det är icke en af de minsta förpligtelserna, som
jag har till dig, att, då jag hade förlorat konungen min fader, du har
velat, att denne store man skulle stå qvar som min lärare. Jag hade
ett utomordentligt nöje af att höra honom tala, och det var ingen
läsning, intet spel, intet nöje, som jag icke gerna lemnade för att höra
honom. Han fann å sin sida ett stort nöje i min undervisning, och
vi tillbringade tillsammans de tre eller fyra timmarna, ofta mera, mycket
nöjda med hvarandra; ja, om jag vågar säga det utan att såra
blygsamheten — denne store man nödgades mer än en gång beundra de
gåfvor, och framför allt det begär efter vetande och den fattningsgåfva,
som du nedlagt hos mig — han måste beundra det utan att begripa
det, efter som det är så sällsynt hos ett barn af den ålder, hvari jag
då var.»
Företrädesvis lästes historien. Ett arbete, hvars läsning Gustaf
Adolf sjelf ifrigt tillstyrkt, var konunga- och höfdingastyrelse. Latinska
språket var hon inom kort fullt mäktig. Slutligen läste hon
Thukydides och Polybios på grundspråket — hon var då aderton år gammal.
Om hennes öfningar för kroppens utbildning låta vi henne sjelf tala.
»Jag lärde mig endast något litet att dansa och rida» — säger
hon — »likväl förstår jag mig äfven på andra öfningar och kan
handtera alla vapen temligen väl, nästan utan att jag lärt mig handtera
dem. Af allt det som man lärde mig och jag sjelf har velat kunna
har du, Herre, i din nåd satt mig i stånd att inhemta allt hvad en
prins bör veta och en flicka kan inhemta med heder. Än mer, jag
var outtröttlig. Jag sof ofta ute på bara marken; jag åt föga, sof
mindre. Jag uthärdade till och med hunger, när det behöfdes. Jag gick
långa vägar till fots och red utan att någonsin tröttas.»
»Jag förde ett utomordentligt lif, oaktadt alla satte sig deremot.
Man gjorde allt för att hindra mig, men man måste hafva tålamod att
låta mig hållas. Jag älskade lidelsefullt studierna, men jag älskade
äfven jagten, ridten, leken; jag älskade hästar och hundar, men intet
nöje kunde komma mig att ett ögonblick förgäta mina studier eller min
pligt, och du vet, Herre, att jag genom din nåd har intet att förebrå
’) Vi påminna, att hon tillegnat Gud sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
