Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran - Christinas personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning. Christinas ungdom och uppfostran.
159
mig deröfver. Huru mycket jag än älskade jagten, var jag icke grym
och jag har aldrig dödat ett djur utan att hafva känt medlidande.
Qvinnor och män, som voro på vakt hos mig, råkade i förtviflan, ty
jag uttröttade dem grymt och gaf dem ingen hvila, hvarken natt eller
dag. När mina hoffruntimmer ville omvända mig från ett så tröttsamt
lefnadssätt, sade jag till dem: Ären I sömniga, så gån och läggen eder,
jag kan intet annat göra för eder!»
Men åren gingo, och pfaltzgrefvinnan, den förträffliga Katarina —
»Kajsa», som Gustaf Adolf och Carl Filip kallade henne, då det var
rätt förtroligt — dog. Det var år 1639. Hon hade sjelf, till följd af
tilltagande sjuklighet, begärt, att den unga drottningen måtte anförtros
åt någon annans vård, men detta var ingen lätt sak, något som
visade sig efter hennes död. Nästan alla de förnäma fruar, som kommo
i fråga till detta förtroendekall, undanbådo sig. Slutligen måste Carl
Bondes fru deran. Hon hette Beata Gustafsdotter Oxenstierna och var
syster till rikskansleren.
Hvad Christina tyckte om denna hofmästarinna, finnes icke nämndt.
Men då hon i ett af sina latinska bref till pfaltzgrefven, skrifvet i
Ulfssund den 28 Juni 1639, säger: »Just nu kom hovmästarinnan, fru Beata
Oxenstierna och hennes dotter; ju flera, desto värre» — så ser det ut,
som om hon icke sett henne så gerna. Utan tvifvel började ock snart
den unga drottningen att i de flesta fall sköta sig sjelf.
Emellertid fortgick hennes undervisning oafbrutet, och hon blef
till slut ett underverk af lärdom. Hela verlden talade om och
beundrade den unga drottningen af Sverige. När hon var aderton år gammal,
läste hon, såsom nyss är nämndt, Thukydides och Polybios på
grundspråket och talade latin lika väl som tyska och fransyska.
För att fullborda bilden af Christina, sådan hon var ungefär vid
den tidpunkt, då hon som myndig tillträdde regeringen, låte vi en
fransman tala, hvilken såsom sändebud vistades vid svenska hofvet och
hvars anteckningar om hvad som der tilldrog sig åren 1645 —1655
blifvit utgifna år 1675. Christina erhöll sjelf och läste ett exemplar af
denna bok samt gjorde deruti egenhändiga anmärkningar. Vi skole
här anföra så väl fransmannens text som drottningens anmärkningar.
»Drottningens af Sverige vackra egenskaper» — säger han — »väckte
vid denna tid (1648) så stort uppseende öfver hela Europa, att deras
majestäter *) befalte Chanut skicka sig drottningens porträtt. Då likväl
detta icke kunde låta dem se annat än hennes yttre, skickade han ett
i förväg, som icke blott kunde visa hennes kroppsliga behag, utan
äfven hennes själsegenskaper. Men som de nyfikne dervid kunde finna
flera fel, som icke funnos i originalet, sade han till sin ursäkt, att han
aldrig tagit sig friheten så noga och uppmärksamt betrakta denna
drottnings skönhet. Vore det honom tillåtet att lita på andras berättelser,
kunde han försäkra, att första gången, som man såg drottningen, fann
*) I Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
