Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Johan Skytte - Per Banér - Johan Banér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
209
ordets än en handlingens man. Såsom vältalare, synnerligast å
romarespråket, var han allmänt högt skattad, och då detta var den tidens
diplomatiska språk, var han företrädesvis lämplig för beskickningar till
utländska hof, hvartill han ock flitigt användes. Sin största ära har
han dock förvärfvat såsom Gustaf Adolfs lärare och såsom den högre
bildningens nitiske och verksamme befordrare. Såsom statsman var
han visserligen icke vuxen att uppträda såsom en Oxenstiernas
motståndare, men hans gensägelser tyckas dock vid åtskilliga tillfällen hafva
förhindrat alltför ensidiga beslut af det rådande partiet, och således
gagnade han äfven på detta sätt fosterlandet, hvilket både han och
hans motståndare lika varmt älskade, ehuru de voro af olika meningar
om sättet att befordra dess väl.
Bröderne Banér, söner af den år 1600 i Linköping afrättade
Gustaf Banér och af Christina Sture, dotter till Sveriges förste grefve,
Svante Sture, och sondotter till riksföreståndaren Sten Sture den yngre,
innehade alla tre ganska vigtiga platser under förmyndarestyrelsen, då
Per Banér, såsom vice kansler, förestod kansliet ända till Axel
Oxenstiernas hemkomst 1636 och näst honom hade närmaste kännedom om
Sveriges förhållanden till utrikes makter, Johan Banér var en af
Sveriges störste och segerrikaste härförare samt Axel Banér var den unga
drottningens guvernör och således bättre än någon annan i tillfälle att
kunna inverka på henne.
Per Banér till Ekenäs och Tuna, den äldste af de tre bröderne
— Svante, en ännu äldre broder, som äfven varit riksråd, var död
redan 1628 — föddes å Banérska familjegodset Djursholm i närheten
af Stockholm år 1588. Vi hafva förut omtalat huru han vid Vittsjö
1612 räddade Gustaf Adolfs lif. Till belöning härför fick han i
förläning alla de gods och gårdar, hans farbror Sten Banér förverkat.
Redan 1611 hade han blifvit anstäld vid Gustaf Adolfs hof och blef
vid hans kröning 1617 slagen till riddare. Samma år nämndes han
äfven till rikskammarråd, 1624 till guvernör öfver Reval och Estland,
1625 till riksråd och följande året till kansliråd, i hvilken egenskap han
under Axel Oxenstiernas frånvaro i tio år (1626—1636) förestod kansliet,
hvarföre han ock ansågs närmast till rikskanslersplatsen, i fall hans och
hans anhängares plan att vid ledigheten efter Magnus Brahe förflytta
Axel Oxenstierna till riksdrotsembetet hade lyckats. Per Banér hade
stort anseende för lärdom och insigter, men var ofta för sjuklighet
tjenstledig, hvarunder ärendena försummades, och led i allmänhet af
svårmod, som föranledde honom att se svårigheter i allt, hvarigenom
han icke sällan onödigt upptog rådets tid. För öfrigt synes hans
inflytande icke varit ringa, då man tillskref detsamma, att Per Brahe slöt
sig till Oxenstiernas motparti, och Per Banér äfven ansågs inverka på
riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som var gift med hans
syster Anna Banér. Han dog i Juli 1644, och hans fyra söner blefvo
för faderns förtjenster år 1651 upphöjde i friherrligt stånd.
Johan Banér till Målhammar i Vestmanland, Norrby i Östergöt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
