Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksstyrelsen i allmänhet.
237
Efter Baners död i Maj 1641 och innan Torstensson hann
öfvertaga befälet, hade de svenska härarnes ställning i Tyskland åter blifvit
bekymmersam, och nya ansträngningar fordrades från Sveriges sida,
synnerligast som de franska underhållspenningarna för tillfället
inne-höllos. Man nödgades derföre nu åter tillgripa utvägen att försälja
kronogods, hvilket likväl vid detta tillfälle mötte starkare motstånd
inom rådet af Skytte och inom sjelfva regeringen af Gyllenhielm.
Denne hade dels till räknekammaren och dels till Clas Fleming aflåtit
skrifvelser, i hvilka förekommo anmärkningar om försäljningens
olaglighet och regeringens egenmäktighet. Så väl han som Skytte, hvilken
undanhållit sig från deltagande i rådets beslut om försäljningen, blefvo
i Maj 1641 på kanslerns yrkande kallade till förnyad rådplägning och
fingo höra rätt skarpa ord för sitt försök att söndra sig från de öfrige.
Båda måste nu biträda det fattade beslutet och riksamiralen göra
ursäkt för sina skrifvelser. Tillika beslöts genom formligt rådslag af den
15 Maj, att regeringen och rådet skulle gemensamt bära ansvaret för
så väl godsförsäljningen som andra afvikelser från regeringsformen,
hvilka funnits nödvändiga. Kort derefter, i Juni 1641, förnyades
förbundet med Frankrike, som ökade de årliga subsidierna til 480,000
rdr, mot några eftergifter från Sveriges sida.
Vid riksdagen i början af året 1642 visade både adeln och
presteståndet större sjelfständighet än under de närmast föregående
riksmötena, och bondeståndets besvär voro denna gång ganska omfattande
och utförliga. De vigtigaste följderna af denna riksdag voro ett nytt
utskrifningssätt, ett bättre ordnande af gästgifveriväsendet, en ny
fattigvårdsstadga samt början till upprättande af kornhus i de särskilda
landsorterna.
Den pfaltziska ätten begynte nu åter ådraga sig större
uppmärksamhet och äfven ökadt misstroende från regeringens sida, i samma
mån den unga drottningen närmade sig myndighetsåldern och hennes
personliga inflytande började göra sig gällande. Ända sedan
pfaltzgrefven Johan Casimir genom den allvarsamma varningen från kanslern
år 1634 afskräcktes från ytterligare framställningar till regeringen,
rådet eller ständerna, hade man visat honom all uppmärksamhet. Han
hade regelbundet blifvit underrättad om de utländska tilldragelserna,
vid några tillfällen hade man inhemtat hans råd, och den unga
drottningen hade ända till pfaltzgrefvinnans död i December 1638 blifvit
lemnad i hennes vård. Man hade dock trott sig finna, att hon af
dessa sina anhöriga lärt sig misstro sina förmyndare och omfatta en
helt annan statskonst än deras. Inom regeringen och rådet voro
Gyllenhielm och Skytte sedan gammalt det pfaltziska husets vänner, och
till dem slöto sig, i samma mån som drottningen närmade sig sin
myndighetstid, allt flere, under förhoppning att vinna hennes ynnest
genom visad tillgifvenhet för hennes anhörige. Pfaltzgrefvens äldste
son, den nu tjugoårige Carl Gustaf, började äfven ådraga sig en större
uppmärksamhet så väl för sina personliga egenskaper som den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
