Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Kansliet och landtstyrelserna - Landtstyrelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
dan, att man måste frångå denna föreskrift, som tillämpades endast
på några mindre dugliga ifrån första uppsättningen, hvilka 2r 1637
ersattes med andra. Landtstaten var enligt regeringsformer,
underkastad två redovisningar, en hvarje år inför kansliet och en efter tre
års förlopp inför alla kollegierna, men ingendera föreskrifter fick
någon allmännare tillämpning, utan man inskränkte sig till
landsböckernas årliga granskning i räknekammaren, och desutom fingo
landshöfdingarne ofta vid riksdagarna eller andra tillfällen aflägga ett slags
redogörelse inför regeringen eller kammaren, då de tillfrågades om
landets tillstånd, gjordes uppmärksamma på begångna felaktigheter och
erhöllo nya föreskrifter.
År 1635 utfärdades för landshöfdingarne en instruktion, enligt
hvilken landshöfdingen skulle, såsom konungens vicarius och de fem
kollegiernas executor, näst religionen och gudstjensten förnämligen
hafva ögat på fem hufvudstycken: justitien, krigsväsendet, sjöstaten,
landsregeringen och räntorna. Landshöfdingen egentliga befattning
inskränkte sig dock till landsregeringen, ehuru han skulle hafva
uppsigt äfven öfver de andra, af hvilka justitien hade sin särskilda
vårdare i lagmannen, krigsväsendet i fältöfversten och drätseln i
landsbokhållaren. I regeringsformen hade nemligen inom landtstyrelsen den
förvaltande och verkställande myndigheten blifvit noggrant skild från
den lagskipande och den militära, hvilka förut ofta varit hos
ståthållaren eller landshöfdingen förenade. Enligt Oxenstiernas
organisationsplan skulle äfven landtstyrelsen vara kollegial samt bestå af
landshöfdingen, sekreteraren och bokhållaren, hvilka båda senare ej skulle
vara beroende af den förstnämde, utan omedelbart af regeringen; men
det dröjde icke länge förr än landssekreteraren blef beroende af
landshöfdingen och utsågs af honom, hvaremot landsbokhållaren,
motsvarande nutidens landskamrerare-, landträntmästare- och
länsbokhållare-tjenster förenade, stod omedelbart under räknekammaren och hade att
redovisa för länets penningförvaltning.
Landshöfdingen hade att bevaka konungens och kronans rätt samt
hålla alla stadgar vid makt; tillse att goda domare tillsattes och rätt
förstode sitt embete; infordra domböcker för landskansliet och
hofrätten; utan uppskof bringa till verkställighet laga domar; vara
närvarande vid alla utskrifningar och mönstringar af krigsfolk; vaka öfver
landsfredens upprätthållande under krigsfolks uppbåd och tåg;
ombestyra dess utredning, underhåll och transport m. m.; hafva uppsigt
öfver rusttjensten, öfver kronans vapenfaktorier och öfver
salpetertillverkningen; upprätthålla och befrämja alla anstalter för samfärdseln;
hålla god ordning i skjuts och gästning, så väl som i mynt, mål och
vigt; tillse stadsväsendets upphjelpande genom styrelsens förbättring
och politiens handhafvande, samt till förekommande af tiggeri och
brott tillse det alla sjuke och orkeslöse, lättingar och värnlösa barn
förflyttades till hospitalen, tukt- och barnhusen. Jemte alla dessa
åligganden hade landshöfdingarne ofta uppdrag af politisk natur, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
