Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statshushållningen - Ordnandet af rikets mått, mål, vigt och mynt - Förhållandet till utländska makter - Förmyndarestyrelsens politik i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhållandet till utländska makter.
-289
lertid önskat att fä bibehålla de gamla måtten och vigterna, olika i olika
landsorter och ledande till oreda öfverallt! Äfven myntet reglerades
genom ny myntordning af den 24 Mars 1643.
Betraktar man förmyndarestyrelsens statshushållning i dess helhet,
så röjer sig äfven der samma öfverlägsna ordnande förmåga och samma
säkra praktiska blick som i dess statsförvaltning i allmänhet. Det förra
godtycket, vacklandet och hugskotten efterträddes af ett bestämdt,
sorgfälligt genomfördt systen, visserligen med åtskilliga brister, men som
dock i sin helhet hade ett ojemförligt företräde framför den förra bristen
på hvarje system samt benägenheten att för hvarje särskildt tillfälle taga
hvad som fans och lägga der det fattades, utan afseende på följderna
för framtiden. Resultatet af förmyndarestyrelsens statshushållning var
ock, såsom vi redan visat, att oaktadt de ständiga krigen och de högst
betydande uppoffringarna för statsförvaltningens ordnande och rikets
inre förkofran hade statsskulden blifvit ansenligt minskad, visserligen
med uppoffring af en betydande del utaf kronans fastigheter och räntor,
men hvilka dock utan svårighet kunnat igenlösas, om Christina
iakttagit en lika klok hushållning som hennes förmyndare.
Förhållandet till utländska makter.
I nära samband med förmyndarestyrelsens statshushållning stod
dess förhållande till utländska makter, emedan detta innebar dels en
krigspolitik, som hade största inflytandet på statsutgifterna och
följaktligen äfven på medlen till dessas bestridande, dels ock en
handelspolitik, som väsentligen ingick i denna styrelses statshushållningssystem.
Vid Gustaf Adolfs död hade hans dotters förmyndare att öfvertaga
kriget i Tyskland, hvilket ända till nederlaget vid Nördlingen fördes
med afgjord öfvervigt för Sverige och dess bundsförvandter. Under
denna tid hade otvifvelaktigt för förmyndarestyrelsen eller rättare för
Oxenstierna, som var själen deri uti allt som rörde den utrikes
politi-lien, valet stått öppet mellan en krigs- och en fredspolitik — antingen
att fullfölja kriget till dess de tyska länderna vid Östersjökusten blefve
Sveriges tillhörighet, eller försaka hvarje landvinning i Tyskland samt
åtnöja sig med en penningeersättning för krigskostnaderna och
utverkandet åt bundsförvandterne af de friheter, som sedermera i westfaliska
freden blefvo dem tillerkända, hvilket under de förhållanden, som
inträdde efter Wallensteins död, sannolikt icke skulle mött någon större
svårighet, så vida en fredlig uppgörelse icke blifvit försvårad genom
Sveriges anspråk på område inom Tyskland.
Gustaf Adolf hade yttrat till Oxenstierna, att endast tvänne sätt
funnos för svenskarne att blifva starka och trygga: de borde endera,
sedan de en gång gått öfver Östersjön, sluta med herraväldet öfver
detta haf genom besittningen af alla dess kustländer — eller ock lemna
allt, hålla en stark flotta, lägga sig inom svenska klippor och skär samt
lefva i landet sins emellan enige, då ingen skulle dem lätteligen med
Starbäck 9. Säckström, Ber, ur Sv. Hist. V. I q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
