Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till Polen - Förhållandet till Ryssland - Handelsplaner på Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
Tyskland. Det af Sverige med uppoffring af de preussiska
besittningarna köpta, förlängda stilleståndet blef derföre icke brutet, men
fiendskapen röjde sig dock så väl i uppenbart gynnande af de kejserliga
fältherrarnes krigsföretag mot svenskarne som i polska ströftåg inåt
Lifland och det af svenskarne besatta Pomern. Å sin sida åter gjorde
svenska regeringen allt för att mot Polen reta ryssar och tatarer,
äfvensom de svenske generalerne visade lika liten aktning för det polska
området som de polske för det svenska. Att dessa smärre
fiendtlig-heter icke öfvergingo till öppet krig, förhindrades endast af den
nyssnämnda obenägenheten hos de polska ständerna och af det fortgående
kriget mellan Ryssland och Polen å ena sidan samt å den andra af
en nödvändig varsamhet af svenska regeringen att icke kasta sig in i
ett nytt krig, så länge det tyska fortsattes.
Mellan Ryssland och Sverige åter rådde denna tid oafbruten
vänskap. Båda hade en gemensam fiende i Polen, mot hvilket Ryssland
sökte understöd af de krigsvana svenskarne. Det svenska sändebudet
i Moskwa fick också 1634 befallning att med allehanda löften söka
förmå ryssarne till att fortsätta kriget mot Polen, men likväl undvika
att ingå ett formligt anfallsförbund för att ej inveckla Sverige i kriget.
Jemte dessa gemensamma politiska intressen hade svenska regeringen
äfven en annan anledning till ett vänskapligt förhållande mot Ryssland.
Man sökte nemligen draga dess handel från Arkangel, der holländarne
satt sig i besittning deraf, till de svenska hamnarne vid Östersjön,
synnerligast till Nyen vid Nevas mynning, till Narva och Reval. En sådan
plan hade redan af Gustaf Adolf blifvit lifligt omfattad, och den
fullföljdes ock af förmyndarestyrelsen. Nyen eller Nyenskans erhöll 1642
stadsprivilegier, och Oxenstierna ansåg denna plats vara särdeles lämplig för
anläggning af en större stad, »ty», sade han, »den hafver hela
Ryssland bakom sig samt många occasioner att draga handeln till sig» —
åter en framtidstanke, hvilken det dock ej blef den svenska, utan
den ryska regeringen förbehållet att verkliggöra, då czar Peter här
anlade Petersburg. Ryska undersåtar fingo åtskilliga förmåner sig
beviljade inom Sverige, likasom svenskar inom Ryssland, och kanslern
sökte förmå svenska köpmän att göra sig närmare bekanta med ryska
förhållanden för att kunna sätta sig i besittning af ryska handeln.
Äfven med Lübeckarne inleddes 1643 underhandlingar i samma
syftning, då de inbjödos att öfver Narva drifva handel med Ryssland, mot
erläggandet af 2 procent af alla in- och utgående varor. I
sammanhang härmed nedsattes tullen på vissa ryska varor och gränstullarne i
Dorpat och Neuhusen blefvo tills vidare instälda.
Öfver Ryssland sökte man för öfrigt bana sig en handelsväg ända
till Persien, hvartill utsigt yppades 1633, då hertigen af Holstein hos
svenska regeringen anhöll om öppnandet af en handelsförbindelse med
Ryssland och Persien genom Sveriges område. Ett förslag till kontrakt
härom uppgjordes af kanslern, hvilket ock blef antaget och enligt
hvilket det holsteinska handelskompaniet skulle få drifva handeln öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
