Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Riksdagen 1633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Christina.
skan, hvarvid borgarena skylde på biskoparne, med hvilka de
rådfört sig.
Hos bönderna rådde mycken oro och jäsning. De yrkade ifrigt
på nedsättning i utlagorna och sysselsatte sig äfven med
regeringssättet, då flere yttrade sig för riksstyrelsens uppdragande åt en
riksföreståndare. Bondeståndet inlemnade ett skriftligt svar på propositionen,
för hvilket ståndets sekreterare dock ej ville bära ansvaret. I detta
svar beklagades konungens död, och den unga frökens rätt till kronan
erkändes, men tillika uttrycktes den önskan, att när hon komme till
myndiga år, hon ej måtte taga till man en utländing, utan en infödd
svensk af adel samt att hon emellertid måtte uppfostras i en sann
gudsfruktan. Slutligen förmenade ståndet, att en regering af riksens
råd samfäldt ej vore lämplig, utan tillstyrkte, att en af rådsherrarne,
»hvilken kanske redan vore af salig konungen namngifven» (hvarmed
tydligen åsyftades Axel Oxenstierna), skulle bemyndigas att styra med
råds råde. Sedan tvänne bland riksråden fått tala med bönderne,
begynte desse ursäkta sig och förklarade att de ej visste af den
inlemnade skrifvelsen; finge de fatt på »presten som uppsatt den», så skulle
de kasta honom ut genom fönstret.
Det från Oxenstierna inkomna förslaget till regeringsform blef,
efter föregången öfverläggning med biskoparne Paulinus i Strengnäs
och Rudbeck i Vesterås, de inflytelserikaste inom presteståndet,
öfverlemnadt till ett utskott, bestående af landtmarskalken och 18 andra
ledamöter af adeln, samtliga biskoparne och sex borgmästare, men inga
bönder. Då biskopen i Linköping Johannes Bothvidi yrkade att äfven
bondeståndet borde få del af detta förslag, afböjdes sådant såsom
vådligt och jemfördes med om bönderne skulle få föreskrifva huru
biskoparne skulle sköta sitt embete.
Ståndens svar på rådets proposition aflemnades den 26 Februari
och innehöll en förklaring att de hyllade den unga drottningen och
lofvade lydnad åt riksens råd såsom regerande under hennes
minderårighet, med full tillförsigt att det skulle styra riket enligt lag och
riksdagsbeslut samt efter aflagd ed, »hvar och ens privilegier
oför-kränkta». Två dagar senare afgaf rådet en ny proposition, hvari de
faror framstäldes, som hotade i Tyskland och från Polen, samt
ständerna anmodades att fortfarande medgifva förut beviljade gärder och
utskrifning, men med tillägg att man måste vara betänkt på
ytterligare tillgångar, om behofvet så fordrade.
Från alla stånden inkommo nu besvär, med förklaring att de ej
ville lemna något svar på rådets proposition, innan de fått sina
inlagor besvarade. Alla ville hafva dem åliggande gärder nedsatta eller
deri beviljade förhöjningar borttagna. Särskildt fordrades afskaffande
af qvarntullen samt stora och lilla tullarna1), eller åtminstone den sist-
») Qvarntullen beviljades vid 1625 ars riksdag, att utgå med 2 öre för hvar
tunna hafre, råg eller korn, samt 12 öre för hvar tunna hvete, som förmaldes vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
