Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Adeln, dess privilegier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adeln.
323
Adeln.
Vi öfvergå nu till de särskilda stånden och begynna med adeln,
som nu hade sin lysande tid, under hvilken den både betydde mest
och äfven uträttade mest.
Gustaf Adolf hade genom de adliga privilegierna af den 8
Oktober 1617 gifvit detta stånd väsentliga friheter och förmåner, hvilka
visserligen till största delen redan förut innehafts af adeln enligt
gammal häfd eller särskilda stadganden, men nu blefvo sammanfattade och
bekräftade.
Konungen lofvade i dessa privilegier att älska och hedra rikets
ridderskap och adel, besätta rikets höga embeten med skicklige infödde
svenske adelsmän och låta »ingen vanbördig draga dem öfver
hufvudet, konungen och riket till spott och vanära». De fem höga
riksem-beten skulle beklädas af riksråd, samt öfriga riksråd och kammarråd
äfven tagas af svenska adelsmän. Adliga personer borde brukas i
kansliet för att förvärfva sig kunskap i rikets författningar, samt hvar
och en uppmanas att upptukta sina barn till lärdom, dygd och
förfa-renhet. Ingen adelsman skulle få fänglas, utom derest han i lifssak
blefve gripen på bar gerning, eljest skulle han alltid njuta lejd till och
ifrån ting. Adelsman var ej förpligtad att stå till rätta för andra än
sina likar och kunde ej till- eller fråndömas några gods, utom af
hofrätt. Frälsegods skulle ej blifva förbrutna under kronan för annan
orsak, än om någon fört afvog sköld mot fäderneslandet; men om en
adelsman för andra orsaker dömdes sina gods förlustig, så skulle de
tillfalla hans arfvingar. För jordegods, dem adeln erhållit till skänks
undan, kronan, skulle vid hvar ny regents tillträde sökas bekräftelse,
hvilken icke fick. vägras, så framt den söktes inom laga tid; men
deremot förband sig konungen att icke till adelns försvagande genom
köp eller förpantning förvärfva frälsegods. Adeln fick tullfritt handla
med egna varor och hvad till eget behof erfordrades, både inrikes och
utrikes, men dock ej drifva landthandel. Dess gårdar och hus i stä->
derna frikallades från all afgift till kronan och staden, så framt egaren
ej utöfvade borgerlig näring. När adelsman förlänte hemman åt någon
för trogna tjenster, med eftergift af alla årliga utlagor, borde också
kronans uppbörd af samma hemman eftergifvas, äfvensom, då
husbonden måste efterlåta några års uppbörd af frälsehemman, som lidit
vådeld, ville ock kronan i lika många år eftergifva sin uppbörd af samma
hemman. Ingen hade tillstånd att hugga på adelns skog. Inga bergsr
bruk fingo anläggas på adelns egendomar utan dess tillstånd och emot
vederbörligt vederlag af kronoegendom; men om adeln ville sjelf
anlägga några bruk på sina egor, skulle kronan hafva trettionde delen
Stockholm 1835. — Tham, Sveriges rikes Ridderskaps och Adels Riksdagsprotokoll.
Stockholm 1855—1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
