Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - De särskilda ståndens inre organisation m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
kring 140, men öfverskred sällan 80. Äfven här rådde mycken
skiljaktighet och obestämdhet i valsätt och valbarhet. I några städer,
synnerligast Göteborg, utsågos ombuden af magistraten. I de flesta
småstäder åter utöfvade borgerskapet öfvervägande inflytande på valen,
och äfven i några af de större städerna, såsom Stockholm och Upsala,
hördes vanligen borgerskapet vid valen till riksdagsmän. I andra åter,
såsom Jönköping och Kalmar, valde magistraten och borgerskapet hvar
sitt ombud. Utom magistratspersoner och borgare finner man äfven
åtskillige bland städernes lägre tjenstemän såsom ledamöter af
borgareståndet. Äfven inom detta stånd synas besluten icke berott af
leda-möternes flertal, utan fattats stads vis, men om hvarje stad haft sin
särskilda röst eller de större härvid egt något företräde framför de
mindre, är ej med säkerhet kändt.
Bondeståndet, bestående enligt regeringsformen af en bonde från
hvarje härad i Sverige och Finland, borde hafva räknat öfver 250
ledamöter, men 1644 års riksdag, då ståndet var talrikast samladt,
uppgick antalet icke till mer än 208. Denna skilnad mellan det lagliga
och det verkliga antalet ledamöter inom hvarje stånd härrörde inom
dem alla från underhållskostnaden. Adelns ledamöter skulle sjelfve
bekosta sitt underhåll. Arvodet för presternes riksdagsmän blef än af
konsistorierna bestämdt och fördeladt på pastorerne, än beviljades det
kontraktsvis. I städerna utgick det vanligen af borgerskapet med visst
belopp efter kommunalskattens öretal. Allmogens ombud underhöllos
dels af häradenas saköresmedel, dels af sammanskott från bönderne.
Från 1638 års riksdag lät ock regeringen regelbundet bland
riksdags-bönderne utdela för hvarje riksdag en riksdaler i »tärepenningar» åt
hvarje riksdagsbonde och 15 rdr åt talmannen. Inom bondeståndet
finner man för öfrigt utom bönder äfven länsmän, lagläsare, skrifvare
m. fl. Äfven här var vid besluts fattande icke ledamöternes flertal
bestämmande, utan åtminstone i bevillningsfrågor skedde omröstningen
landskapsvis.
Riksdagen i sin helhet hade ännu föga inre sammanhållning, utan
det var regeringen och rådet förbehållet att bringa enhet och
sammanhang i de särskilda ståndens beslut, hvilket skedde dels genom
ledamöter af regeringen och rådet, som infunno sig hos stånden, dels
genom ombud från dessa, som uppkallades i rådet, samt slutligen genom
riksdagsbeslutets uppsättande derstädes.
Under sådana förhållanden kunde ständerna visserligen icke på
regeringen i dess helhet utöfva det inflytande som i senare tider varit
fallet, men äfven under nu ifrågavarande tidskifte förete
förhandlingarna mellan regeringen och ständerna mycket af intresse, synnerligast
för kännedomen om vårt statsskicks utveckling, och förtjena i allmän*
het mera uppmärksamhet än vid behandlingen af denna tids historia
vanligen blifvit dem egnad
*) Jfr Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut. Stockholm 1729. —
ßtxelJ, Ahlqvist, Lignell., Biclrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
